Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 4 *
* JULFRID *
Jo, du Ipfsnar od) ditt öga
tåras än nid denna fång,
tp uti din barndoms dagar
Jjörde du den förr en gång.
Od) nu träda bilder ljusa,
ofKuldsfagra för din fpn,
JjDilka än oid ftjärneglansen
draga flunet upp mot fkpn.
Od) du beder: uar uälkommen
jefus, du, min barndomsuän!
Hefe, i friden fom du gifcer
Kännes du få üäl igen!
]ntet, intet pr på jorden
kunnat fkänka mig den ro,
fom du herre Jefus øaf mig
i min ljusa barnatro.
Lifnets bittcrljet o cl) ftrider,
lifuets korta fjärilsfröjd,
fkuggorna i forgens dalar,
ärans folbelpfta l)öjd,
kunde ändå aldrig plåna
ut för mig din rena bild,
fom i hjärtats dolda kammar
log mot mig, få from ott) mild.
Julegåfüor, kära, rika
nog tillfplleft gåfuos mig,
men af deffa gåfuor, ingen
uar att likna döds nid dig.
Od) ännu Jag fKulle frpsa
tnd det tomma glitterguld,
fom man bjöd mig, om ej Jefus
uore julens gåfpa ljuld.
Dare Ijan då gladt uälkomnad
till min bpdda, till min feftl
Ingen jul det blir prinne
förrän Jefus blir min gäft.
Ingenting i mda oärlden
fkulle ge min bögtid ljus
brunne icke Öfterns ftjärna
i mitt l)järta od) mitt bus!
EK] C.
tians namn är fridsfurste.
Es. 9: 6.
erren Jesus bär bland andra namn äfven
detta: fridsfurste, hvilket icke är en tom,
innehållslös titel, som gifvits honom, utan
som har sin fulla motsvarighet i hans
person och verk. Hans uppgift är att
upprätta på jorden ett fridsrike, inom
hvilket inga blodiga och förödande krig
föras, där högmod, afund, hat och ondska äro bannlysta,
och hvarest satan icke har något undantagsrum.
Fridsrikets grund är lagd i Guds eviga
frälsningsbeslut, enligt hvilket allt, som står i vägen för rikets födelse
och utveckling, skall tillintetgöras och bortföras. Allt detta
möter fridsfursten vid hans inträde i den skapade världen
och sluter sig alltmer för hvarje ögonblick tillsamman uti
och omkring satan, denna världens gud, genom hvilkens
list och lögn, synd, död och förbannelse införts i världen.
Men då satan med allt delta kastar sig öfver honom för
att krossa honom, just då sätter han sin fot på den gamle
ormens, hans — »som heter djäfvul och satan» — hufvud och
krossar detsamma. Hvarföre ock Guds troende församling
med trons frimodighet sjunger: »Vi förlossas, ormen
krossas, afgrundens och dödens makt nu är bunden; från den
stunden allt är sonen underlagdt. Nu är heladt, hvad vi
felat, och Guds nåd i ljuset bragt».
Därmed lades ock grunden till syndens, dödens och
förbannelsens borttagande, i det att Herren Jesus Kristus
utgaf sig själf i lydnad för Guds vilja och i
öfverensstämmelse ined hans frälsningsbeslut till försoningsoffer för
synden. I tidernas fullbordan har han blifvit uppenbarad
för att utplåna synden genom sitt offer. Ebr. 9: 26.
Härom talar redan profeten Esaias: »Och på detta berget
skall han borttaga den slöja, som beslöjat alla folk, och
det täckelse, som täckt alla hedningar. Han skall
borttaga döden för evigt, och Herren Gud skall aftorka tårarne
ifrån alla ansikten och utplåna sitt folks smälek ifrån hela
jorden; ty Herren har talat» (Es. 25: 7, 8.)
På förbannelsens trä, dit Jesus på sin kropp bar våra
synder (1 Petr. 2: 24), som ock genomborrade och
krossade hans hjärta (Es. 23: 5), framträdde fridsrikets grund
såsom fast och evigt orubblig. »Ty det har behagat Gud,
att all fullhet skulle bo i honom, att genom honom,
sedan han genom blodet på hans kors stiftat frid, genom
honom med sig försona allt, vare sig det som är på
jorden eller det som är i himmelen.» (Kol. 1: 19, 20.)
Fridsfursten, Herren Jesus, skall i sitt rike således sammanfatta
och förena både jord och himmel. »Och jag såg en ny
himmel och en ny jord; ty den första himmelen och den
första jorden hafva förgåtts, och hafvet är icke mer. Och
jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, nedkomma
af himmelen från Gud, tillredd såsom en brud, prydd för
sin man. Och jag hörde en stark röst från himmelen
säga: Se Guds tabernakel bland människorna, och han
skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk, och
Gud själf skall vara med dem, deras Gud. Och Gud skall
aftorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke
vara mer, icke heller sorg, icke heller rop, icke heller
värk varder mer, tvr det första har gått till ända. Och
den, som satt på tronen sade: Se, jag gör allting nytt.
Och han sade till mig, skrif: ty dessa ord äro vissa och
sanna.» (Uppb. 21: 1—5.) Korset och tronen! Hvilka
motsatser och dock med hvarandra förenade! Och hvilken
underbar väg mellan dem! Där ser du fridsfursten, Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
