- Project Runeberg -  Julfrid / 1903 /
9

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några jubileumsmöten
1903.

Svenska Missionsförbundets
25-års jubileum.

Genom de mäktiga andliga lifsrörelser, som allt
sedan Georg Scotts och C. O. Rosenii dagar
brutit sig fram bland vårt folk, hafva mycket
stora andliga välsignelser tillförts detsamma.
Skaror af människor hafva genom dessa rörelser frigjorts
från syndens och lastens bojor och börjat vandra i ett
nytt lefverne. Och att detta har återverkat till välsignelse
på samlifvets alla områden både i timligt och andligt
hänseende är uppenbart. Men som en särskild frukt af dessa
andliga rörelser kunna vi nämna missionsverksamheten
såväl i hemlandet som i hednavärlden.

Till en början fann det kristna folket i vårt land en
föreningspunkt i detta arbete i Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen. Men efter det stora andliga genombrottet på
1870-talet började tecken snart visa sig att någon ny, friare
organisation skulle framträda. Genom lektor P.
Waldenströms verksamhet i tal och skrift med den bevingade
frågan: »Hvar står det skrifvet?» som lösen, hade de
troende mer och mer blifvit införda i skriftens lära om
försoningen, rättfärdiggörelsen, nattvarden och Guds
församling. Man sökte till en början samarbete med Stiftelsen.
Och särskildt bemödade sig lektor Waldenström om att
inom detta missionssällskap förena alla missionsvänner,
men förgäfves. När så slutligen Stiftelsen nekade att i sin
tjänst anställa unga, troende män, som kände sig af Gud
kallade att med evangelium utgå till hedningarna, men ej
i allt kunde för sitt samvetes skull förbinda sig till
Augs-burgska bekännelsen, då kände man, att något snart måste
göras. Och det viktiga steget togs vid det stora
predikantmötet i Stockholm 1878. Därom skrifver d:r E. J.
Ekman i Svenska missionsförbundets jubileumsskrift följande:

»Det viktigaste af alla beslut, som fattades vid detta
predikantmöte, var stiftandet af Svenska Missionsförbundet.
Under mötesdagarna, sedan den offentliga diskussionen var
slutad, samlades ombuden till långt in på nätterna för att
öfverlägga om, hvad som kunde göras. Lektor
Waldenström närde in i det allra sista hoppet om, att
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen skulle gifva efter och låta
reformera sig.

Natten mellan den 1 och 2 augusti hade ombuden
varit samlade öfver midnatt. Man åtskildes och gick hvar
och en till sitt för att njuta hvila för att dagen efter åter
sammanträda. Men för mången blef det nog föga sömn
den natten. Hufvudet var fylldt af tankar, och man
längtade att komma till något afgörande. För de flesta var

det klart, att det icke var något att vänta från Stiftelsens
sida.

I hushållsskolan vid Jakobsbergsgatan bodde några af
de ledande männen. Tidigt på morgonen efter att hafva
åtnjutit några få timmars hvila samlades dessa, tre till
antalet, till bön och meddelade hvarandra sina tankar. Det
var, som om i denna morgongryningens stund allt legat
klart med hänsyn till det steg som borde tagas. Det
allmänna mötet fortsattes den 2 augusti, men, under det att
detta pågick, samlades ombuden — de voro då ej så många
— i en undervåning i Betelkapellet. Waldenström satt
kvar i den stora mötessalen, där det offentliga mötet hölls.

Sedan ombuden samlats och man haft ett bönemöte,
utsågs kapten C. Kollinius från Göteborg till ordförande.
Efter en stunds diskussion konstituerades på förslag af E.
J. Ekman ett missionssällskap under namn af Svenska
Missionsförbundet. När ordföranden framställde proposition
på det framställda förslaget och denna besvarades med ett
enhälligt ja samt ordförandens klubba kraftigt föll,
stadfästande beslutet, så föllo ock ögonblickligen alla på sina
knän och utgöto sina öfverfyllda hjärtan, den ene efter
den andre, i lof och tacksägelse till Herren. Intet öga var
torrt; man kunde knappt tala för glädjetårar. Det var ett
ögonblick så betydelsefullt, så mäktigt gripande, att ingen
af de närvarande skall kunna glömma denna evighetsstund
inom tidens råmärken. Man kände, att Herren sagt sitt
ja och amen till detta beslut.»

Ett missionssällskap var sålunda bildadt i vårt land
utan någon skrifven bekännelse eller lärodogm som
samlingspunkt och grundval. Kristus, den personlige
frälsaren och lifvet i honom, vore de enande krafterna. Detta
är den grundval, hvarpå Svenska Missionsförbundet hvilar.
Och samma fria evangeliska grundsatser, som voro
bestämmande vid Förbundets bildande, har det allt sedan
troget vidblifvit. Lifvet i Guds sons tro är fortfarande det
enda villkor, som uppställes för medlemsskap i dess
församlingar.

Förbundet har haft en mycket stor framgång. Öfver
1,100 församlingar med ett medlemsantal af nära 85,000
äro nu anslutna till detsamma. Antalet ordinarie
predikanter är 629, tillfälliga 983. Missionshusens antal
uppgår till 1,170 med ett sammanlagdt värde af 7,633,813
kronor. I 2,326 söndagsskolor undervisas 105,690 barn
af 4,181 lärare.

Förbundet bedrifver mission i Lappland, Ryssland,
Kaukasien, Persien, Nordafrika, Kongo, Östra Kina,
Kinesiska Turkestan. På dessa olika fält arbeta omkring 100
manliga och kvinnliga missionsarbetare. Sjömansmission
bedrifves äfven i London och Sunderland.

Thor Hartvig Odencrants.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:39:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1903/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free