- Project Runeberg -  Julfrid / 1903 /
22

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

* 22 *

* JULFRID *

Den gamle trötte vandringsmannen.

§§& lång var dagens kamp, och bördan tung,
Och solens glöd den trötta foten brände;
Ej någon tillflykt hvart han blicken vände,
Och nu han sjunkit ned på hedens ljung,

hemlös främling, stadd på vandring blott
Hvad bitter nöd som skymtar i de orden;
Ej något skydd, ej någon vän på jorden,
Och sköfladt hemmet där hans vagga stått.

üpen öppet står ännu Guds fadershus,
Hans plats står tom ännu vid högtidsbordet;
Och fadersrösten, dyra frälsningsordet,
Den kallar honom hem till fröjd och ljus.

f|uds varma sol, den lyser ännu klar
När foten stapplar och när ögat svider,
Och öfver tröttad vandrare sig sprider
En stråle af hans kärlek underbar.

A—der.

VÄLSIGNELSE.

Med skyndsamma steg gick jag en vårmorgon till
mitt arbete. Jag hade brådtom, ty minuterna
voro räknade och jag ville ej komma försent till
min plats. Det låg litet tunn snö på marken, himlen var
hög och klar och solen kastade sina milda strålar genom
de kala trädgrenarne i parken. Luften var ren, mild och
behaglig. — Ett stycke framför mig ser jag en gammal
man sakta gående, bärande en korg i handen, och några
granriskvistar under vänstra armen. Han möter en
välbärgad man i samhället, tummar på mössan för honom

och säger några ord, men den välklädde mannen går förbi
utan att det ringaste lyssna till eller bry sig om den gamle.
Förbi mig ilar en ung man, som synbarligen hade ännu
mera brådtom än jag, och när han kommer bredvid den
gamle mannen, som går där med långsamma steg, liör jag
att den gamle tillropar honom något. Men den unge
mannen hade icke tid att ens vända sig åt sidan och se, hvem
det var, som tilltalade honom. Jag förstod emellertid af
hvad jag sett, att den gamle fattige mannen bad om något.
Jag gjorde mig därför redo, tog upp min portmonnä och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:39:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1903/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free