- Project Runeberg -  Julfrid / 1903 /
24

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KEJSAR

välsignelse är bättre än stora lador
fulla med säd ulan välsignelse. Fem
bröd och två små fiskar, välsignade
af Jesus, räcka till att mätta
tusentals hungriga människor och ändå
lämna ett öfverskott af tolf korgar
fulla med stycken — hvad lär oss
detta? Jo, att det är Guds välsignelse,
som gör huset rikt och bygger
barnen bo. Men, säger någon, det var
ju stora underverk detta. Ja, undrens
tid i detta afseende är ännu icke
försvunnen.

En troende arbetarehustru kom
för någon tid sedan i ett ärende och
önskade tala med mig. Det var tidigt
på morgonen, och jag bad därför min
hustru inbjuda henne till frukost.
Under samtalet berättade hon att
hennes mans dagaflöning vid fabriken var
en krona och sextiofem öre. De hade
nio barn att försörja och uppfostra,
och den äldste af dem hade nyligen
begynt arbeta. De hade likväl inga
skulder. Enkel och urmodig var
denna hustrus dräkt och fåradt af
bekymmer syntes äfven hennes ansikte
— men hon var i sanning stor och
förtjänade den största högaktning. »Hur
är det möjligt», sade jag, »att kunna
mätta och kläda för hvarje dag en så
stor familj, så många hungriga
barnamunnar, betala hyra och vedbrand
m. m. och ändå icke, med så sipå
inkomster, som er man har, sätta sig i
skuld?» Det framstod och framstår ännu i dag såsom något
oförklarligt för mig. Det enda, som kastar ljus och
förklaring häröfver, är det, att mannen och hustrun voro
troende, och att deras små tillgångar blefvo på ett underbart
sätt välsignade af Gud. Mjölskäppan tog icke slut. Det
var icke stora förråd uti den, men det lilla tog icke slut,
och oljan i krukan förminskades icke. O, den största
rikedom vi kunna äga i vårt hem är Guds välsignelse! Om
våra möbler och husgeråd icke äro så fina, det gör
ingenting, blott förgyllningen öfver desamma utgöres af Guds
välsignelse. Om penningpungen eller plånboken icke är så
späckad af mynt och sedlar, det gör ingenting, blott det
lilla, som finnes däri, är bekommet på ett ärligt och
rättfärdigt sätt och bär, icke endast kronans, utan
välsignelsens stämpel, då räcker det lilla till. Genom Guds
välsignelse blifva bronsmynten silfver och silfvermynten guld.
Af små välsignade inkomster göras stora underverk ännu
i dag. Men bär våra förtjänster och medel förbannelsens
stämpel — ja, då blir af guldmynten silfver och af silfver
endast brons. Det reduceras betydligt, försvinner och man
vet icke hvem det tar eller hvart det far.

e •

*



Ett ifrigt jäktande är det i närvarande tid, och det
har väl ganska länge fortgått så — ett jäktande efter
rikedom. På världsspråket kallas det intelligens. Med rätt
och orätt förvärfvas guldet, och när det gäller affärer då
tycks hederskänslan och samvetet hos de flesta människor
vara mycket elastiska. Stora förmögenheter samlas. Det
kan vara godt att hafva på gamla dagar, tänker man, och
det kan vara godt en gång för barnen att få. Nåja,
däruti ligger ju intet orätt att tänka så. Men — men det
kan också vara ganska farligt och vanskligt i denna tid att
skifta arf, ty man vet icke hvad arfvet medför. Med
detsamma kan äfven mycken obehaglig smitta följa. Och
arfvets storlek härvidlag betyder icke något. Den orenhet
och smitta, som medföljer orättfärdigt bekomna medel, kan
icke genom förlåtelse tvås bort. Synden kan förlåtas hos

\

den som begått de bedrägliga och orättfärdiga
handlingarne, men den ekonomiska vinsten af desamma den
förblir smittad. Den bär vid arfsskiftet med sig sin otrefliga
och svarta stämpel till de olika arftagarne.

För några år sedan dog en man, som efterlämnade
en stor förmögenhet, och han efterlämnade — alltsamman.
Lyckliga barn, tänkte man, de blifva bottenrika alla! Och
de fingo också åtskilliga tiotusental kronor hvar. När jag
nu efter några år ser på förhållandena — hvilken
förändring! Det stora arfvet, de hundratusentals kronorna, äro
försvunna för länge sedan. De hafva runnit bort likasom
de runnö in. Välsignelse saknades med detta arf. Och
det hjälper icke ens att sådana medel komma i goda
förvaltares händer.

En ung flicka, nyss konfirmerad, hade tagit tjänst hos
en familj. Hon behöfde komma bort, ty hemmet var
fattigt. Det kändes dock så underligt i fadershjärtat när
flickan skulle gå. Hon hade icke varit hemifrån förr. Det
fälldes ömsesidigt tårar. Det var icke så lätt att skiljas.
»Barn», sade fadern, »nu måste du gå. Jag har sparat
ihop tio kronor, som jag nu gifver dig — det är allt hvad
du får i arf, men vet att det är ärligt förtjänta penningar.
Gud välsigne och hjälpe dig i lifvet!» När flickan gick,
stodo på förstugukvisten far, mor och de mindre
syskonen och vinkade farväl och viftade med näsdukarne.
Hon hade icke gått så många steg, förrän hon vänder sig
om ännu en gång och såg huru hennes fader upplyfte
händerna och hörde honom säga: Gud välsigne dig, barn!
Gud välsigne dig! Och hon kände i sitt inre denna stund
att det var någonting, som föll öfver henne — någonting,
som hon icke kunde förklara, men som gjorde henne rik
och lycklig. Det var icke så stort arf hon fick, men det
var välsignadt och däri låg hemligheten, hvarför det sedan
gick så väl för henne i lifvet och hvarför hon till sist kom
i så lyckliga och goda omständigheter.

I min ungdom kände jag en gammal troende man.
Han var enligt mitt omdöme den bäste kristen jag visste.
Ingen kunde så innerligt och förtroligt bedja till Gud
såsom han, ingen kunde så älskligt och varmhjärtadt tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:39:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1903/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free