- Project Runeberg -  Julfrid / 1904 /
13

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om krigen. Af Karl Palmberg - Tankar af Pascal - Tankar af v. Kostsveld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

JULFRID

det i krigen ädlare i och för sig, och är det
renare och oskyldigare i Guds ögon, och står
det sig bättre inför sanningens domstol än ett
sådant simpelt dödande? Jag vet väl, att vanan
och slentrianen hafva gjort det till något mera
ädelt för vår tanke och känsla. Men är det i

verkligheten mera ädelt?

* *

*



Men här möter nu ett mäktigt slagord:
patriotismen. Man måste ju försvara sitt
fosterland och därför, om det gäller, utan
betänkande döda.

Detta kan ju icke helt och hållet nekas.
Men månne hvad som nu kallas
fosterlandskärlek, och hvad som i följd däraf nu kallas
försvarskrig, äfven i framtiden skall kallas så?

Jag tror det icke. Ty tänk efter. Vid de
första stora upptäcktsresorna på 16-hundratalet
möttes hedningarne endast med kulor och krut.
Och de, som foro åstad med kulorna och krutet,
välsignades af påfvemakten och af samtliga sin
tids andliga, emedan de ansågos göra en Gud
behaglig gärning, då de röjde hedningarne ur
vägen.

Men hvilken förändring har icke nu inträdt!

Nu mötas hedningarne af de upplystare
nationerna med Kristi evangelium och med civi-

lisationens välsignelser. Med kulor och krut
mötas de endast i det fall, att ingen annan
utväg finnes.

Nu frågas: Hafva de nationer, som låtjt sig
ledas af dessa förändrade grundsatser, skadats
därigenom? Står t. ex. England, som kanske
framför andra länder ledts af sådana
grundsatser, lägre än t. ex. Ryssland, som icke ledts~af
sådana?

Och en andra fråga: Är det otänkbart, att
folken i framtiden komma att blandas med
hvarandra likt floderna, som strömma ut i en sjö?
Och kommer icke fosterlandskärleken då att
bestå däri, att icke såsom nu hvarje lands
inbyggare stå vid sin gräns med draget svärd för
att hindra hvar och en som vill intränga; utan
i stället däri, att det ena landets invånare
förenas med det andras och — genom en äkta
fosterlandskärlek de bättre folken hjälpa och
tjäna de sämre och de sämre låta sig tjänas af
de bättre? Jag förstår väl, att det ännu är långt
till detta mål. Men månne icke utvecklingen
verkligen skrider däråt? Därpå tyder
åtminstone den mängd europeer, framför allt
missionärer, som nu finnas i Japan, Kina, Indien,
Afrika, ja i alla länder. Låt det fortgå så, och
nog närmar sig förbrödringens och därmed
folkfredens stora mål.

Tankar af Pascal.

(Öfversättning.)

|l^^E|änniskan lefver aldrig i det närvarande. Vi
intränga i förväg i framtiden, för att
på-•––––-’ skynda den, liksom komme den för
långsamt; vi påminna oss det förflutna för att hejda
den förgångna tiden, som ginge den för fort.
Tanklöst lefva vi oss in i en tid, som ej är vår,
och glömma den som tillhör oss. Fåfängt tänka
vi på en tid, som upphört att vara, under det att
det verkliga lifvet glider oss saklöst förbi. Det
närvarandes hvardaglighet sårar oss, vi dölja det
för oss, därför att det smärtar oss. Ar det
angenämt, sakna vi det, då vi känna huru tiden
försvinner. Vi söka kvarhålla den genom framtiden
och bereda oss att ordna saker och förhållanden,
som ej äro i vår makt, för en tid, hvilken vi ingen
säkerhet hafva att upplefva.

Må hvar och en utforska sina tankar. Han
skall finna dem helt upptagna af antingen det
förflutna eller framtiden. Vi tänka knappast på det
närvarande och, om vi ägna det en tanke, är det
endast för att därigenom liksom söka belysa
framtiden. Det närvarande är aldrig vårt mål; det
förflutna och det närvarande äro emellan, framtiden

är målet. På så sätt lefva vi aldrig, utan hoppas
ständigt att lefva, och under det vi ständigt ordna

för oss att blifva lyckliga, äro vi det aldrig.

* *

•*

Människan känner sig föga. — Många tänka
på döden, då de må som bäst, men många tänka
att lefva och må väl, då de stå döden som
närmast, och känna ej fröet till slutet, som utvecklar

sig inom dem. * *

*



Vill ni att man skall tänka godt om eder, så

tala aldrig därom! * *

*



Om människorna visste, hvad den ena säger om
den andra, skulle det ej finnas fyra vänner på jorden.

Tankar af v. Kostsveld.

Är du måhända öfvergifven af människor, blif
då icke bitter. Förblif trogen, på det att du en
gång må kunna säga: »Jag går hädan utan fiende,
och i himmelen har jag en vän.» Mången lidande
blir en människohatare. Blir han därigenom
lyckligare? — Om frälsaren ock blifvit en
människofiende, hvad skulle det då hatva blifvit af dig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 10 00:09:34 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1904/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free