Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om Ångermanland. Af Louise Frank - Förlåtelse. Af Alfred Bredin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man blifvit viss om att det verkligen var P. W.,
som nu satt inne i kåtan, undrade hon sedan
mycket på att en amerikanare vågat resa så långt,
då han inte kunde tala hvarken svenska eller
lappska. Att det måtte vara en oerhörd lång väg till
Amerika, det kunde hon förstå däraf, att »Jonte
hade en dotter Lisa, som för flera år sedan reste
till Amerika och hon hade ännu inte kommit
tillbaka».
I toppen omkring rökfånget hängde stora svarta
köttstycken till torkning. Det var hästkött, som
skulle, så långt det räckte, bli deras vinterförråd.
Skogs- och fiskarlappar ha inga renar, som
fjälllappen har. De lefva på fiske och hvad de
möjligen kunna förtjäna på små träarbeten, som de
sälja framme i bygderna och skaffa sig då litet
kaffe och mjöl. De ha icke stora fordringar eller
anspråk på lifvet, men friska äro de vanligtvis,
ty »de kunna inte vara annat än sjuka, de som
bo i hus», det är deras logik.
Sedan gumman mottagit en liten insamling och
lofvat att inte köpa brännvin därför — »ma kut
int’ så lätt då ma blir gammel», så man kan
springa till närmaste stad, menade hon — taga vi
farväl och fortsätta vår färd till Liden, där vi blifva
inbjudna i prästgården.
Mot kvällen gick arbetsfolket ut till sina ägor
att arbeta under den ljusa, svala sommarnatten.
Vid 12-tiden var solen nyss nedgången för att åter,
innan kl. i, lysa i hela sin glans. Man vet
verkligen inte hvilket som är härligast att skåda:
morgonsolen, middagssolen, aftonsolen eller
midnattssolen?
Snart var dock tid att återvända hem, och efter
20 timmars resa, voro vi åter i Sollefteå, glada
och tacksamma till Herren för den glädje och
vederkvickelse vi haft.
»Härlig är jorden, praktfull är Guds himmel
— kort är jordens härlighet; Du, Herre Jesus,
blifver densamme, så underbar i evighet.»
L. F—k.
Mat. 18: 21—22; Luk. 17: 3-4.
är änglarna uti Jesu födelsenatt
sjöngo: frid på jorden, då
kungjordes, att de skuldbelastade
kunde få förlåtelse och att de
af-voga borde gifva förlåtelse.
»Jag har förlåtit ofta, men nu
är mitt tålamod slut; det finnes gränser äfven
för mitt tålamod» — ja, hvem kan uppräkna alla
de olika uttryck, i hvilka människor — måhända
äfven du och jag — förklara sig vara i sin goda
och kristliga rätt att förblifva oförsonliga mot
sina bröder. Troligen rörde sig något dylikt i
den helige apostlen Petri själ, då han gick fram
till Jesus och sade: Herre, huru ofta skall min
broder synda mot mig och jag förlåta honom det?
Månne ända till sju gånger? Mat. 18-, 21. Ända
till sju gånger! O, det var för litet tilltaget;
men, broder, syster, har du förlåtit så ofta?
Därest en och samma broder har försyndat sig
mot dig sju gånger, är då detta nu förlåtet,
verkligt förlåtet?
Första steget till förlåtelse är kärleksfull
tillrättavisning. Om din broder syndar, så
tillrättavisa honom! Luk. 17: 3. Hvad som är för
obetydligt att göras till föremål för tillrättavisning,
det skall jag då genast glömma. Jag har att
välja emellan att antingen börja med
tillrättavisning eller ock att genast förlåta och glömma.
Huru inånga mörka blickar för värdelösa ting!
När du kan taga Jesus med dig och gå att
tillrättavisa, gör då det; i annat fall tig och
fördrag l^Och när du finner, att du med Andens
gillande kan tiga och fördraga, gör då det; i
annat fall gå åstad och tillrättavisa! På det
sättet seglar da den farbara linjen midt emellan
tvenne farliga skär: oförsonlighet mot bröder
och trolöshet mot sanningen.
Och om lian ångrar sig, så förlåt honom.
Och om han sju gånger om dagen syndar mot dig
och sju gånger kommer tillbaka till dig, sägande:
jag ångrar mig, så skall du förlåta honom. Luk.
17: 3—4. Detta är Jesu lära. Vill du vara med?
Såsom Kristus har förlåtit eder, så gören ock I.
Kol. 3: 13. Har jag ett förlåtande sinne, så
finner jag mig äfven själf vara i behof af förlåtelse.
Det är sköna förlikningsakter, då från den ena
sidan säges: »det är mitt fel», och från den andra
sidan: »nej, det är mitt fel». Ett sådant förlåtande
sinne gör äfven tillrättavisningen till, hvad
namnet säger, ett visande till rätta, i stället för ett
hetsigt, oresonligt och oförstående angrepp.
Huru betydelsefull den ömsesidiga förlåtelsen
är för församlingens lif, hafva vi lätt att med
våra ögon iakttaga. Ställ dig oförsonlig mot en
felande broder, och du har med detsamma om
din själ en boja, sotn sätter dig ur stånd att
såsom eljes vara till välsignelse. Har man icke
sett rikt benådade Guds barn genom
oförsonlighet icke blott göra sig själfva för en tid
obrukbara i Guds församling utan äfven vålla
trossyskon mycket svåra pröfningar och lidanden?
Det är så. Lefver du oförsonlig mot en broder
och fördenskull är lamslagen, förlåt honom då i
Jesu namn, och Guds Ande skall ånyo bekänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
