Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Änglarne. Af O. Bång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
JULFRID
AN6LMNE
af O. Bång.
i se dem icke, men äro likväl fullt öfvertygade om
att de finnas och att de omgifva oss samt äro i
stor verksamhet, ingripande uti händelserna, icke
blott nti vårt enskilda ]ifs små erfarenheter om dagarne,
ntan äfven i världshistoriens stora utveckling. Vi kunna
icke tänka oss änglarne såsom likgiltiga åskådare endast,
hvilka från sin höjd åse människornas ofta ganska allvarliga
och heta kamp på lifvets arena; nej, de äro helt visst med
i striden ocn kämpa, icke för sin egen räkning utan för
människans. Tanken på de heliga änglarne är därför en
skön tanke, och detta ämne är ett bland de allra
upphöjdaste och skönaste, man gärna kan vilja skrifva öfver och läsa
om. Det är tillika äfven ett julhögtidens ämne.
När man är barn så har man »barnsliga tankar». Nog
minns jag i min barndom, huru jag föreställde eller inbillade
mig att änglarne om sommaren sväfvade på de lätta ljusa
och solbelysta moln, som likt hvita svanar, seglade
däruppe i det blå, ja, jag tyckte mig till och med se deras
fina ungdomliga ansikten och iakttaga deras vingars hastiga
rörelse. Jag riktigt afundades dem deras lycka, älsklighet
och renhet. Och när solen sjönk ned bakom de violetta och
guldkantade molnen — o, där bakom — där var änglarnes
glänsande och förgyllda boning — den som hade fått blickat
dit in och vara med!
Men så blir man äldre och får andra tankar. I
ungdomsåren föreställer man sig änglarne såsom bildsköna
mänskliga varelser med stora, hvita, strålande vingar, på
hvilka de höja sig upp till himmelen och sänka sig åter
ner till jorden. Det vackra lockiga håret svallar yppigt
kring de bländande axlarne och den hvita dräkten
sammanhålles af en purpurgördel. Helig majestät, mildhet och
allvar röjas i anletsdragen och inger vördnad på samma gång
som deras älskliga och rena väsen, såsom man tänker och
föreställer sig det, drager ens känsliga unga sinne till sig.
O, den som vore en ängel, så helig, ren och god I — så
har mer än en mänsklig ungdom tänkt och uttryckt sig.
Hvad är då änglarne? Enligt den heliga skrifts lära
och uppenbarelse om dem, måste vi föreställa oss änglarne
såsom rena andar, de där icke äro såsom människorna bundna
vid kropp och rum. Deras hem är i himmelen, där de äro
i ständig verksamhet att uträtta Guds befallningar. Och
likaså litet som de äro bundne vid rummets, lika litet äro
de underkastade tidens betingelser. Änglarne kunna icke
blifva gamla. Ungdom och ålderdom äro motsatser som
sätta sin prägel på människolifvet, men som icke berör
evighetens område eller dess invånare. Från det
himmelska rike, hvarest de lofsjunga den Högste, träda de in i
människovärlden och verka i bestämda kretsar enligt Guds
anvisning och vilja, såsom herradömen, hvilka olika trakter
i skapelsen äro underlagda.
Änglarne äro således Guds tjänare eller sändebud. De
äro i ett hänseende högre än människorna, men i ett annat
ringare än dessa. De äro makter och krafter, de äro »starke
hjältar», som uträtta Herrens befallningar, höjda öfver den
jordiska inskränkningen, väldige, oöfvervinnelige. Men de
äro människornas tjänare; de röra sig omkring människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
