Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett fullt åldersmått.
Till dess vi alla hinna till enheten
i tron och i Guds Sons kunskap till
en fullkommen man, till Kristi fullhets
åldersmått. Ef. 4: 13.
Vi vilja alla växa och göra framsteg. Ett barn
vill växa stort, en gosse och en flicka vilja
bliva fullvuxna, den, som nått sina mannaår,
strävar till nya mål. I vår innersta varelse
verkar en kraft, som ständigt driver framåt.
Vi kunna icke förbliva på samma punkt. Varje
kvarstående betyder avmattning och död. Det känna
vi. Vi vilja leva. Därför låta vi livets krafter verka
inom oss och på oss. Så sker vid alla åldersgrader
under hela vårt liv. Livet skänker ingen ro. Det
manar framåt, det driver oss att handla.
Denna drift att verka och sträva är icke något
tillfälligt. Den är av Gud nedlagd inom oss som grund
för vårt liv. Gud vill, att vi skola växa.
De krafter, Gud skänkt oss, äro organiska krafter,
som vi böra utveckla. De sträva till att komma i
verksamhet.
Denna framåtskridandets lag uppenbarar sig på alla
områden av vårt liv. Men lagen utvecklar sig, då den
träder i kraft och tilltager i styrka i samma mån, som
vårt liv höjer sig från en lägre ståndpunkt till en högre.
Ett religiöst liv är det högsta, vi kunna leva, ty inom
detta är förmågan att gå framåt allra störst.
Möjligheterna, för vad vi kunna uppnå inom detta liv äro
utan gräns. Segern, som bjudes oss, heter icke mindre
än: Kristi fullhets åldersmått.
Lagen att växa behärskar även dig Du önskar även
själv utvecklas till en fullmogen man. Den djupaste
makten i ditt liv står i harmoni med Guds avsikt.
Ännu mer än du själv vill Gud, att du blir en
fullkommen man.
Därför har han ställt framför dig en fullkomlig man,
Kristus, på det att hans kännedom må leda dig närmare
ditt ideal för manlighet. I tro och genom bekantskap
med Guds son bör även du nå ett fullt åldersmått.
Gud vill icke, att du alltid skall vara en person,
som icke får något till stånd, som förblir på ett barns
motståndslösa ståndpunkt. Denna äger nog sitt behag
och sina förmåner, men att vara en självständig man
är ändå någonting mycket värdigare än att vara ett
minderårigt barn. Enligt Guds vilja skall du uppnå
en sådan självständighet.
Huru framstår Kristi fullkomliga åldersmått? Den
framträder i hans manliga förmåga att älska och tjäna.
En verklig man har djupa och höga ideal. En verklig
man är den, som har förstått sina plikter, som mana,
och som för att kunna fylla dem offrar hela sin kraft.
En verklig man känner sig kallad att arbeta för andra,
att älska och att tjäna.
Jesus Kristus är en fullkomlig man, ty han har äl=
skat och offrat mest.
Se på Jesus i hans dagliga arbete sådan som
evangelierna tecknat honom för oss, skåda hans mödor och
ansträngningar, över vilka han ej klagar; märk, huru
fullständigt han ger ut sig själv i tjänande kärlek och
i kärleksfull tjänst; betrakta allt detta, och du har
bilden av en fullständig man.
Och, när du gör så, kan du icke underlåta att
längta efter att kunna likna honom. Att växa till Kristi
fullkomliga åldersmått skall då även bliva ditt mål.
Han, som själv är en fullkommen man, erbjuder sig
nu att i dig förverkliga samma ideal. Dina naturliga
anlag att växa vill Jesus stärka så, att de börja växa
och förkovras Att i Jesu sällskap och genom honom
uppnå ett fullt åldersmått må vara ditt livs högsta strävan!
Paavo Virkkunen.
ANNA MARIA.
| En sann händelse från Belgien. |
(K. C.)
Det var en härlig sommarmorgon. Anna Maria
satt på trappan till sina morföräldrars gård och
sydde.
Anna Maria måste skynda sig, och nålen flög
fram och tillbaka med svindlande fart.
Hon utbredde allt efter litet sitt arbete på trappan
och såg glad och förnöjd ut. Det var en stor grov
mjölsäck, på vilken hon med rött garn och stora boks
stäver hade insytt: »Ett tack av Anna Maria, 7 år.«
Anna Maria var en liten belgisk flicka, en av dem,
som varit tvungen att fly för fienden från gård till
gård och från by tjll by. Nu bodde hon hos sina
morföräldrar, ty far hade stupat i kriget, och mor hade
dött av sorg och många lidanden.
Sedan föräldrarnas död hade redan ett helt år
förflutit, men för fjorton dagar sedan hade något hänt,
som satt i rörelse hela byn, i vilken Anna Maria bodde.
Understöd hade kommit från Amerika till de
nödlidande belgierna. Man hade skickat matvaror, kläder
och pengar. En sådan försändelse hade nu anlänt till
den lilla byn, och på den säck, som Anna Maria och
hennes mormor fått, hade givaren, en amerikansk artist,
målat ett landskap, föreställande just en sådan liten by
som deras. Man såg en kyrka och gårdar, och högt
under det blå himlavalvet svävade ett luftskepp,
därifrån man åt byfolket kastade påsar, på vilka det
stod skrivet: »mjöl, gryn, bröd. Detta allt var nu så
levande avbildat på säcken, att lilla Anna Maria riktigt,
hänryckt tittade därpå. – Dessutom var hon så glad
då hon mindes allt, vad hon själv fått. De små
flickorna i Amerika hade sänt henne varma kläder och
dessutom ett vackert brett sidenband för håret, ett
sådant, som små flickor använda i flätan. Anna Marias
mormor hade sedan bundit rosetten i hennes fläta den
föregående kvällen, då de gingo till den stora fest, som
byborna tillställt för de amerikanska sändebuden, och
där de fingo tacka för de stora och många gåvor, de
fått. –
På den andra sidan av säcken hade Anna Maria nu
sytt sitt tack, och så hade hon strax under den nyssnämnda
tacksägelsen sytt tvenne fanor: den amerikanska i rött,
vitt och blått och den belgiska i svart, gult och rött.
Men nu trädde hon vitt garn i nålen och började sy ett
vitt band, som skulle förena bägge dessa fanor.
Lilla Anna Maria smålog för sig själv, då hon satt
där och ihågkom festen den föregående kvällen. Där
hade man nämligen hopsamlat alla torna säckar och
givit dem åt de amerikanska sändebuden, så att dessa
kunde taga dem med sig hem, där de ånyo skulle
fyllas. På de tomma säckarna hade byinnevånarne
antingen tecknat eller sytt sitt tack. Hela byns
befolkning hade samlats för att taga farväl av sina nya vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julhelgska/1916/0010.html
