- Project Runeberg -  Julhelgskyrkan. Illustrerad jultidning för barn / 1917 /
2

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder

De små julgästerna.


illustration placeholder


För litet mer än ett år sedan fanns det överallt i
Finland ovanligt mycket ekorrar. Gammalt folk sade,
att det betydde nödår och hunger. Själva ansågo
de ingalunda något sådant utan hoppade sorglösa,
nätta och glada från gren till gren.

Djupt inne i skogen fanns i ett stort träd ett litet
ekorrehem. – Det var ett härligt månsken där ute. Skogen var
så glittrande skön, att ekorrebarnen icke kunde stanna
hemma utan skuttade fram från träd till träd.
Ekorrmamman måste ock bege sig i väg för att se till, att de
icke råkade vilse i skogen.

Nu hade hon redan hunnit fram till byn och skulle
gärna vänt åter till skogen, ty hon visste, att både Hösse
och Musti bodde i byn, och att de voro alla ekorrars
fiender. Men sina ungar måste hon först finna. Och hon
fann dem strax utanför en stor byggnad, vars alla fönster
strålade, så att hela familjen måste hoppa fram för att
njuta av ljuset.

Vad kunde det vara för ett hus. Ekorrungarna visste
icke, att det var en kyrka, att det nu var julmorgon, och
att stora och små kommit dit för att fira Frälsarens
födelsefest. Orgeln spelade mäktigare än förr. Prästen talade
vackrare än någonsin. Alla lyssnade andäktigare än förr
och sjöngo sina julpsalmer till Guds pris, som skänkt
Jesus för att återlösa oss syndiga människor.

Barnen där inne i kyrkan visste intet om de små
beundrande julgästerna, som sutto bakom fönstret.

Men, om någon av ekorrungarna hade kunnat fråga av
sin ekorrmamma. „Älska icke människobarnen bra
mycket sin Fader i himmelen,“ skulle hon, som så ofta hört
de små fåglarna prisa sin goda Skapare, säkert svarat:
„Huru skulle de icke älska honom! Huru skulle de icke
gärna sjunga hans lov!“

Min lilla vän, älskar du din himmelske Fader? Huru
skulle du icke älska honom!
illustration placeholder

Lilla Magdalena Luthers blomstergård.


illustration placeholder


Lilla Magdalena Luthers hemgård hade varit ett
kloster. Men sedan hade munkarna begivit sig
därifrån, och lilla
Magdalenas eller
Lenas far,
Doktor Martin Luther, hade
fått klostret såsom
bröllopsgåva. En stor
trädgård omgav klostret,
men då det skänktes åt
Luther, var trädgården
icke vacker. Ogräset
frodades där ymnigt.
Men sedan skedde en
förändring. Både
Luther och hans hustru
arbetade gärna i
trädgården och försatte den
i ett utmärkt gott skick.
Lilla Lenas mor var nog
den flitigaste
trädgårdsmästaren. Ogräset fick
giva plats för vackra
blomsterrabatter och
präktiga grönsaksängar.
Hon planterade även rosenbuskar och långa rader av
äppel- och päronträd. En sommar köpte hon på en
gång sexhundra stycken plantor av den sköna
vindruvsrankan och planterade dem. I trädgården var även en
damm, där fiskar summo och fångade flugor och mygg.
I ett hörn av trädgården fanns riktigt en liten rosengård,
där fåglarna lekte kurragömma mellan buskarna.

illustration placeholder
Luthers trädgård i Wittenberg.


Flyttfåglarna kommo
om våren, den ena efter
den andra, tillbaka från
sydliga länder, och
Lena välkomnade dem
som gamla, goda
vänner. En vacker
vårmorgon kom hon
instörtande. Hennes
ögon strålade, och hon
förkunnade, att hon
hört lärkan sjunga högt
i himmelens blå. En
annan dag hade hon
sett sädesärlan trippa
fram på
trädgårdsgången. Hon kände dem
allesamman: lärkan,
bofinken, staren och
den rödbröstade
domherren. Men allra
ivrigast väntade
Magdalena På storkfar och
storkmor. Detta ärevördiga par hade redan många år
haft sitt hem i sitt stora bo på klostertaket. Om
vintern gästade paret någonstädes i Afrika och åters vände därifrån i början av april. Vid den tiden
brukade Lena varje dag hålla utkik, undrande, om de

(Forts. på sidan 4)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jun 7 20:20:14 2018 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julhelgska/1917/0002.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free