Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elina.
En liten flicka stod i gathörnet. Hon var tunnt och
illa klädd. Ett svart, yvigt hår hängde i långa
lockar kring axlarna. På huvudet hade hon en liten
röd tunn duk.
Lilla Elina hörde till ett cirkussällskap, som just
gästade staden. Fastän hon blott var elva år, måste hon
nästan varje afton utföra vackra rörelser i trapezen;
trapez är en från taket nedhängande gunga. Men nu hade
hon en fristund. Hon betraktade ett långt tåg av många
hundra barn, gossar och flickor, vilka glada marscherade
framåt. 1 spetsen gick en gosse, bärande en fana.
Elina stirrade på dem. Tänk, om hon skulle följa dem
en bit. Hon hörde tvenne kvinnor samspråka:
„Vart ämna alla de där gå?"
„Till sin söndagsskolfest kom svaret. „Den skall firas
där i det där stora vita skolhusets gymnastiksal."
„Bra gärna hade Elina gått in med barnen. Hon hade
icke riktigt förstått det långa ordet gym gymna, men
fest det var ju något roligt och vackert, som
hon gärna skulle bevista.
Då ljöd en vänlig
röst strax invid:
„Skulle du gärna
vilja komma in med
oss, min vän?" Det
våren lång dam med
snälla blåa ögon,
som så tilltalade
barnet.
„Kan jag få
komma, ehuru jag icke
hör till denna stad?"
frågade Elina med
en utländsk
brytning.
„Det går nog för
sig. Kom, så gå vi
tillsamman." Hon
tog den lillas hand,
och så gingo de
bägge in genom
porten.
De trädde in i en
stor, vacker, grann,
flaggbeprydd sal. Längs väggarna stodo smakfullt dukade
kaffebord, med ljus, blommor och julkakor. Mitt på golvet
strålade en präktig julgran, som nådde ända till taket.
Musikanter funnos där även, vilka som bäst spelade
vackert. Barnen stodo i långa rader framför kaffeborden,
och deras ögon lyste av glad förväntan.
Den snälla damen viskade något åt en fröken, som stod
vid ett av borden. Denna nickade jakande, och nu fick
Elina avtaga ytterkläderna och komma fram till kaffebordet.
Då musiken upphörde, började barnen sjunga. Den
lilla cirkusflickan hade aldrig förr hört sången, men hon
kunde följa med, ty hon hade en god sångröst,
någorlunda flytande kunde hon ock ur en bredvid henne
stående flickas sångbok läsa orden. De bägge barnen sjöngo
„Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara."
Så snart sången tystnat, steg en äldre, svartklädd herre
fram för att tala.
„Det är prosten," viskade EHnas lilla sidokamrat.
Prosten talade så milt och vackert om honom, som
kom till jorden som ett litet barn, på det alla, stora och
små, skulle få vara trygga och tillhöra hans barnaskara.
Därefter sjöngo barnen åter.
Sedan fingo barnen dricka kaffe, varefter de ännu glatt
sjöngo och lekte kring julgranen i skenet av alla de
granna ljusen. Tiden förflöt alltför hastigt. Elina tyckte,
att allt varit så underbart härligt. Detta var något helt
annat än de fester, cirkusfolket tillställde efter
föreställningarna, då det både dracks och stojades. Den lilla
flickan hade icke mera någon lust att återvända till sin
cirkus, och dock var hon tvungen därtill.
 |
| Jesu Kristi kommande fridsrike. „ – – – – – Och en liten gosse skall valla dem." |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
