- Project Runeberg -  Julhelgskyrkan. Illustrerad jultidning för barn / 1918 /
7

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder

Flaggans maning:

Gult och rött
Land, som blött,
Blått och vitt
Finskt och fritt,
Vitt och blått
Fromt och gott,
Var fritt, var fromt, var gott!

B. H:n.

illustration placeholder

Då Finland väntar kung.

Sann teckning.

illustration placeholder


Lyssnen nu alla, sade mor, så skall jag berätta er
en underbar, sann saga. Vi få kanske en kung
hit till Finland, ja riktigt en egen konung.

»En egen konung», utropade Bror, som om
han ej ännu riktigt fattat mors ord.

– En kung, – skrek Arne, – begriper du ej, en med
krona och slott. – Varifrån kommer han?

– Troligen från det stora Tyskland, som är
Finlands vän. –

– Jag skall giva kungen min skjutbåge – förklarade
Arne. – Och så vilja vi ock giva honom vår nya båt.
Mamma, vi få ju det? –

– Dem behöver konungen ej. – Men något kunna
vi dock giva, medan Ni väntar på honom . . . .

– Mamma, avbröt plötsligt Bror henne och sträckte
på sig – jag skall gå in i hans livvakt. –

– Och jag med?

– Ni är alltför små. – Men vi kunna alla bedja
för Finlands konung. Alla barn i Finland kunna bedja,
att konungen måtte bliva lycklig här bland oss.

– Att han sku’ kunna regera– menade Bror.

– Ja, ty då bliva både vi och han lyckliga. Skola
vi icke alla minnas att bedja därom?

– Jo visst. –

Gamla mormor satt i sin länstol och bad med
nedfällda ögonlock och de magra, ådriga händerna
hopknäppta på knäna.

– Nu till kojs med Er, – manade mor vänligt.
Mormor och Sigrid sovo i hörnrummet, gossarna strax
invid i barnkammaren.

Mor begav sig till matsalen för att än engång läsa
den märkvärdiga nyheten. Men hur det var, lät hon
bladet falla ur handen och bara tittade ut genom
fönstret. Ty allt framstod för henne alldeles som i en ny
dager. Den så bekanta gårdsplanen, ladugården, granen
vid gärdet, allt var som förklarat. Gården får en
husbonde, landet en far. Gud bevare landet och dess far!

– Mor, varför gråter du. – Det var lilla Bror, som i
sin vita skjorta stod framför mor. – Jag sku’ nu fråga,
om han inte åtminstone har en prins, som sku’ behöva
en liten livvakt. –

– Det vet mamma inte. Kanske – – – jo vet du,
säkert har han en, och det är till på köpet möjligt, att
han redan litet kan vårt språk.

– Jag skall bli hans gardist, och jag kommer aldrig
att övergiva honom. Plötsligt sprang han mot
hörnrummet, ilande till Sigrids bädd.

– Hör du Siri, du glömmer väl ej att bedja för
kungen!

Mormor kom och knäppte hop Sigrids små händer.
Dörren stod öppen till barnkammaren, där mor föll
på knä mellan sina gossars bäddar.

Kära Gud, vi tacka dig, för att vi nu få hoppas
på en konung för Finland. Låt nu honom här bliva
riktigt lycklig och lär honom att med visdom styra
vårt folk. Hjälp oss, så att vi måtte bliva goda
livvakter åt konungen, drottningen och kronprinsen, som
redan nästan är en finsk prins. Herre, välsigna vår
egen konung och bevara honom . . . .

                                Maila Talvio.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 9 04:50:29 2018 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julhelgska/1918/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free