Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Toyohiko Kagawa. Av Karl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1888 den son som nu är föremål för vårt intresse. Då han var fyra år gammal, dogo både modern och fadern, som emellertid dessförinnan erkänt honom som sin laglige arvinge. Hans uppfostran skulle besörjas av faderns egentliga hustru och dennas moder. För båda var han förhatlig, och de behandlade honom därefter. Mitt i all den lyx, som tillhörde familjens ställning, saknade han fullständigt den kärlek, efter vilken hans känsliga barnahjärta hungrade. Han blev jämte en äldre syster föremål för den grymmaste misshandling och hållen till ett arbete som vida översteg hans klena krafter. I denna omgivning liksom i den skola, där han sattes vid fem års ålder bland en skara kamrater av sämsta moraliska kaliber, utvecklade han egenskaper som stodo i bestämd strid med såväl det arv han fått av sina osedliga föräldrar som den lyx vilken kännetecknade hemmet. Han reagerade på det kraftigaste mot den moraliska ruttenheten, och han tog sig an alla som hade det svårt, i första rummet sin syster, då hon förorättades av sina fostermödrar, men också en pojke i skolan som tillhörde de fattigaste och mest ringaktade. Själv medförde han från den hårdhänta behandlingen i hemmet en känsla av mindervärdighet, som länge utgjorde en hämsko på hans utveckling och förmåga att göra sig gällande. Dock var hans begåvning så lysande, att han inom kort stod främst i hela skolan. Läsning var hans lust. Han slukade de klassiska författarnas hårdsmälta arbeten och anställde forskningar i sin släkts historia och japansk forntida konst i en samling av familjereliker som förvarades på fädernegården. Redan vid 10 års ålder fick han börja representera familjen vid religiösa ceremonier och andra officiella tillfällen. Sådant intresserade honom dock föga. Desto mer älskade han naturen och ägnade bl. a. sin omsorg åt alla djur som voro klena och svaga. Efter att ha genomgått hembygdens skola kom han till ett högre läroverk i staden Tokushima. Här gick han också ensam och oförstådd och fällde mången tår över allt det vrånga i livet, ja, han önskade sig mer än en gång döden. Här var det som han kom i beröring med kristendomen, representerad av en troende lärare i skolan och av ett par amerikanska missionärer som öppnade sina hjärtan och hem för honom. Särskilt den ene av dem, dr H. W. Myers, blev honom till stor välsignelse och förde honom till levande tro på Kristus. Hela livet fick nu för honom en ny gestalt. Bibeln upplät för honom sina skatter. Hans ständiga bön var: »O Gud, gör mig lik Kristus.» Något som gjorde starkt intryck på honom var skildringen av en engelsk präst, canon Barnett, som slog sig ned i fattigkvarteren och levde bland deras invånare som en av dem. Detta föredöme ville han följa, men det behagade alls icke de stolta släktingarna som, då han icke kunde förmås att ändra sitt beslut, gjorde honom arvlös och vägrade att vidare umgås med honom. År 1905 blev han elev vid presbyterianska predikantseminariet i Tokio. Nu fick han tillfredsställa sin kunskapstörst och bemästrade bl. a. Kants filosofiska skrifter och en mängd av det nittonde århundradets förnämsta alster inom den västerländska kulturen. Bl. a. läste han Tolstoys skrifter och blev därigenom en övertygad pacifist. Detta ådrog honom de av den japanska segern över Ryssland berusade kamraternas förgrymmelse. De utsatte honom för handgriplig misshandling, men han uttalade därunder vår Frälsares bön: »Fader, förlåt dem, ty de veta icke, vad de göra.» Detta hans kristliga mod och den outtröttliga nitälskan som han ådagalade såsom själavinnare och själavårdare ledde till att många av kamraterna gåvo honom sitt varma erkännande och mottogo intryck för hela livet. Under sitt andra år vid seminariet angreps han av tuberkulos. Den ena blodstörtningen följde på den andra. Han måste avbryta studierna och uppsöka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
