Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 —
Sitter vid vaggan hon dä och hjelper sin
dotter att gråta.
Så är trefnaden borta i allt. Den gamle
Majoren
Ledsnar vid qvinnotårar till slut och
brummar i länstoln,
Dagen igenom, och tål ej höra den eviga
jämmern.
En blott finnes der än, i sitt barnsliga sinne
beständigt
Färdig att glädjas och le, den vänliga fröken
Augusta.
Leende säges hon gå, som en engel,
emellan de andra,
Skämta ibland och trösta ibland och förlika
och lugna,
När af sorger ett moln sig skockat och
hotar att storma.
Vore ej hon, blef säkei’t i qväll
välplägnin-gen mindre
Äfven i stugan, ty lätt förgäta de öfriga
sådant;
Hon, fast barnslig hon är och den yngsta af
alla i gården,
Glömmer dock ingen och lefver af andras
glädje allenast."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>