Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
Ty for honom ej var, som för andra, hans
näsa till hinder,
Utan den höjde sig opp mot pannan ocli
mötte ej glaset.
Ögonen svarta som kol, med en tindrande
gnista i sotet,
Brunno i hufvudet djupt, och den vidtuppspär-
rade munnen
Gapade röd som en ugn; förskräckeligt var
att i striden
Möta en slik, då med skri från sin
flämtande fale han anföll.
Men en afton det var, vårtiden, vid
hörjan af kriget,
Allt var stilla ocli tyst, och vi rastade, se’n
vi om dagen
Slagit och drifvit en tropp närgångna
kossacker tillhaka.
Ensam smög jag mig då till det ödsliga
fältet att plundra,
Lysten att finna kanske en silfverkopek hos
de slagna,
Eller ett silfvergehäng, eller annat som
duger att taga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
