Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70 —
Handen och strök på engång från den
skäggiga läppen en darrning,
Sen, vid sin staf, orubblig och lugn, upp-
blickande åter,
Teg han en stund och tog omsider ordet och
sade:
"Ärade herre, oss behöfver ej
menniskolifvet
Lära hur vanskligt det är och hur ringa att
bygga sitt hopp på.
Ofta vi sett långt förr, än ett qvällsmoln
mister sitt skimmer,
Äfven den rödaste kind omskifta i farer en
c
och hvitna;
Skulle förgängelsen då oss drabba med skräck,
som ett under.
Satt jng dock mången qväll i den ensliga
stugan vid härden,
Sig tall brasan till glöd förvandlas, och hörde
hur stormen
Växte med dån derute och dref snöskurar
mot väggen.
Hoppet glädde mig då; ban kommer, tänkte
jag, åter,
Hugger mig ved och väcker till låga den
slocknande glöden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
