Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfru Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
JUNGFRU JÄMTLAND.
tonen — om man kan tala om afton här, hvarest
hela dygnet vid denna årstid är som den klaraste
dag och hvarest morgon- och aftonrodnad flyta
ihop till ett under de få minuter solen är borta.
O, du fjället mitt, huru många
högtidsstunder har du icke gifvit mig, när under de långa
vintrarne min längtans vägar gått upp mot din
himlafamnande hjässa och när du under somrarne
lyftat mig upp till dig!
För hvarje gång jag kommit har du gifvit
mig något nytt, som knutit mig fastare vid dig.
Men alt detta kretsar kring mitt första
intryck af dig, då jag stod här häpen, bländad,
hänryckt af din mäktiga storhet, din
majestätiska renhet, din oändliga ro.
Flickan greps af min rörelse, och bäst det
var kände jag hennes hand på min under det
hennes läppar rörde sig till ett: »Tack!»
»För hvad?» sade jag sakta för att ej väcka
henne ur hennes stämning.
»För att ni komma och lära oss se och
förstå, hvad vi ha.»
»Det är underligt, att ni ej äro fiendtliga
mot oss sörlänningar.»
»Tvärtom, frestar oss alt att öfverskatta er.
Då ni komma, se ni alt, hvad vanan gjort oss
blinda för. Vi tänka ej alltid på, att det är det
nya, som bryter sig mot er blick, och så göra
vi er skapsyntare än ni värkligen äro. Det är
väl också bara de lifligaste af er, som ge sig
ut... Å, det är som ett sken af sagor omkring
er. Ni komma från det gamla landet, hvars
historia går så långt tillbaka, där alt, som vi
läsa om, varit värklighet...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
