Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.
17
odlingens utpost i ödemarken», därvid läggande
märke till, huru ett leende for öfver mannens drag
■— ett leende af barnslig glädje, som sade: »Ja,
jag är så lycklig jjfver mitt lilla hem, och det är så
roligt att höra någon tycka om det.» Han fann
icke ord för denna sin känsla, men det behöfdes
icke häller. I sådana fall förstår man så lätt
ögonspråket. Jag tänkte också säga något i den
vägen, då hustrun kom och begynte duka.
Ärterna voro goda och välkokta, pannkakan
ej blott väl gräddad utan äfven smakande så,
att jag förstod att min ankomst fört ett
oknuss-ladt kvantum både ägg och grädde i »smeten».
»Man får en sådan varghunger, då man är
ute och rör sig», sade jag, då hustrun kom in för
att duka af, pekande på de ringa kvarlefvorna
af den stadgade portion pannkaka hon serverat
mig.
»Jag har tre där ute, som dagligen erinra
mig därom», svarade hon med en blick mot
köksdörren. »Och Gud ske lof så länge man kan äta.»
»Det har ni rätt i.»
»Får det nu vara kaffe?» sporde hon.
»Ja, tack! Men ni och er man skola dricka
det i sällskap med mig, så att jag får prata
med er.»
»Tack! Jag har diskningen efter middagen,
så jag får inte tid...»
»Jag tycker alltid, att det är så synd om er
stackårs husmödrar, som aldrig skola slippa ifrån
spiseln. Egentligen borde man äta okokt mat,
<>ch det kanske man mådde mycket bättre af.»
Hon smålog lite tviflande åt min teori.
»Nåja, men har er man tid, så skicka in
honom.»
Jungfru Jämtland. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
