- Project Runeberg -  Jungfru Jämtland : en samling berättelser /
24

(1902) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.

kar jag knäppa händerna sedan jag gått till sängs
och det blifvit mörkt och tyst omkring mig —
och så talade jag om för Gud, hvad somi denna natt
blifvit klart för mig: att han, som låg där, var
mig så kär, så kär; och så bad jag Gud, att Karl
skulle få lefva, så att jag finge bli hans, äfven
om han blefve krympling — det blefve alltid
någon råd för oss. Jag har ännu aldrig bedt om
något utan att få det, så jag är så försiktig i
det jag ber om; jag är alltid rädd att be öm för
mycket och liksom fresta Gud. Men nu drog jag
upp alla damluckor — jag visste, att jag begärde
så mycket. Godt är det att få gråta, då man
är ledsen — ja, det är en njutning, som inte kan
beskrifvas. Och hvad är det ändå för ett intet
mot att få bedja! Jag kände hur det smög sig
ro öfver hela min varelse... Och när jag steg
upp låg Karl med öppna ögon och betraktade mig.
Nu såg jag att han var vacker. Det var något
nästan förklaradt öfver honom. Det betydde
döden, det trodde jag bestämdt, men ändå vardt jag
inte ledsen eller häpen. ’Doktorn har sagt, att
du inte får försöka tala, men du kan ändå svara
på mina frågor. Du säger nej med att sluta
ögonen och ja med att röra på läpparne. Visa
mig, om du kan göra dessa tecken!’ Ja, det
kunde han. ’Har du svåra plågor?’ — Nej. —
Men du är matt?’ — Ja. — ’Mycket matt?’ —
Ja. — ’Kom du till sans medan jag bad?’ —
Ja. — ’Hörde du hvad jag sade?’ — Ja. — Han
rörde ifrigt på läpparne och han såg så glad
ut. — ’Tycker du om mig en smula?’ frågade
jag. Nu rörde sig hans läppar, men det var
ofrivilligt; han hade förlorat herraväldet öfver
dem: de skälfde. Och hans ögon blefvo fuktiga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jungjamt/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free