Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.
25
men det var af glädje, det såg jag nog. Och
nu böjde jag m(ig ned och kysste honom; och så
lade jag min kind bredvid hans på kudden och
smekte honom tils han somnade.
Hon gjorde ett uppehåll och såg framför sig,
liksom skådade hon tillbaka på något, som låg
klart och varmt i hennes erinring.
»Dä får kom på morgonen, för att, enligt
löfte, aflösa mig, ville jag icke gå hem. Han
såg forskande på mig. ’Skulle du bli mycket
ledsen, om han doge?’ frågade han sakta. Jag
svarade med att taga till ögonen. ’Jaså, står
det så till, min flicka. Då går jag hem och
rustar mig till att följa med till staden.’ Jag
kunde för mitt lif icke ens få fram ett tack, för
mitt hjärta ville brista af1 sorg och glädje på
en gång, men jag kramade den gamles hand så
hårdt jag kunde.»
»De förde af med mig med första båten på
morgonen, och svärfar var med. Han talade
särskildt med doktorn om att jag skulle få all den
skötsel, som kunde ges, och om någon extra
betalning kunde f örbättra min vård, så ville han
betala det. ’Det är min dotters fästman, och
det är den bästa pojke vi ha där ute’, sade han,
oeh det gjorde mig så godt att höra det —
inte så mycket för själfva berömmets skull, utan
för att det visade, att han tyckte om mig.»
»Vardt ni länge liggande på lasarettet?»
»Två månader.»
»Och ni vardt alldeles frisk?»
»Fullkomligt.»
»Och när ni kom ut, förlofvade ni er?»
»Ja, en kort tid efter, på Fias födelsedag.»
»Gifte ni er där nere vid sågvärket?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
