Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
EN FOSTERLÄNDSK BRAGD.
Det var hon -och jag, två timmerkarlar, en
klöf-jehäst, två kor och fyra getter. När vi kommo
fram och jag sade: ’Här är det’, kämpade Fia
tappert för att återhålla tårarna. Hon var nog
ledsen fast hon aldrig erkänt det, men aldrig har
hon klagat. Första natten sofvo vi under bar
himmel. Till andra natten hade vi fått i ordning
en riskoja åt oss och en åt timmerkarlarna.
Djuren stodo bundna vid ett par kullblåsta träd. På
tredje dagen begynte vi uppförandet af stugan
— virket var hugget vintern förut. Snart var
hon färdig, och då togo vi upp möblerna, som
stått kvar i kyrkbyn. Ja, så begynte vi, och alt,
som här är odladt, ha vi med våra egna händer
tagit upp från ris och rot.»
»Ni får lof att visa mig altsammans», sade jag.
»Så gärna», svarade han, afgjordt glad öfver
mitt intresse.
»Men först skola vi torka diskarna åt mor i
huset», skrattade jag.
»A, jag får väl försöka hinna med det själf»,
skrattade hon tillbaka.
Broberg och jag gingo omkring och besågo
alt: åkrarna, beteshagen, ängen, ladugården,
stallet, fårhuset, svinstian, mjölkkällaren,
visthus-boden, trädgården — ingenting glömdes. Och
alt var prägladt af samma ordningssinne och smak
som inne i stugan.
Till kvällsvarden hade småttingarne plockat
smultron, men den främmande farbrorns
tacksamhet därför hade de somnat ifrån.
»Jag sade inte åt dem, utan de hittade på det
själfva», sade hustrun.
»Det är roligt, då barnen äro snälla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
