Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
SKOGEN.
mycket st-or händelse, när Elias Persson besökte
någon af dem. Många mil var det också till
kyrkan, ooh ingen väg dit, så han kom icke så
ofta dit häller. Han höll sig hemma vid sitt,
och när han var ledig från arbetet, gick han
alltid ut i skogen, dit det var en bit att gå. Ty
han hade, såsom alla andra jämtar, »hållit
skogen från husen», så att gården låg på en liten
slätt.
När Per blef så stor, ia!tt han kunde gå, tog
fadern honom med, och redan som några års pilt
kände Per skogen utantill: hvarje tjärn, hvarje
sten, hvarje buske. Han visste, huru skogen tog
sig ut i snö, i dimma, i solsken och måneskimmer.
Det. var Pers högtidsstunder, när han fick
följa med far ut i skogen. När den ordkarge,
stillsamme fadern kom ut i skogen, hvilket lif
blef det ej i honom! Han var alldeles som
förändrad. Han hade så mycket att tala om, ty
ale som fans i skogen kände han till, och alt
hade han något att säga om. Ingen af barnets
frågor: »Hvad är det där?» eller: »Hvarför är
det .så?» blef obesvarad, utan tvärtom föremål
för en lika grundlig som intresserad utredning.
Per visste tidigt-, hvad alla skogens djur hette
och huru de lefde. Vid tolf år handterade han
bössan som en hel karl, och vid fjorton år sköt
han sin första älg. Alla fåglars låt kunde han
härma.
Han var hemma i skogen! Hvad det var
vackert om söndagsförmiddagarne, när tjärnen
glittrade i solsken och hela skogen doftade af
blommor och smältande kåda! Hvad det var
högtidligt, när far slog upp den medhafda postillan
och högt lästa predikan för dagen! Orden ekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
