Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
SKOGEN.
vara flyktiga griller — löfskog, som skjutit upp
på brännan, och som skall trängas undan, när
den starkare barrskogen kommer.»
Det var något fuktigt i Karls öga. Det är
så svårt att sträfva emot det man kärast vill,
och om också hans förstånd sade, att kampen var
fåfäng, så teg detta nu för känslans röst. Med
darrande stämma sade han:
»Jag skall tala med henne.»
Gubben tryckte hårdt hans hand och tog
vägen hemåt genom skogen för att åt denna bära
det lilla hopp, som åter lyst upp i hans själ.
IV.
Klockan var två på söndagsmorgonen. Karin
hade outtröttligt gått ur den ene kavaljerens
armar och i den andres. Och Karl Olofsson
hade lika outtröttligt sutit i ett hörn af lekstugan
och sett på.
Nu var det tid till uppbrott.
Neddammade och svettiga drogo sig
ungdo-marne i väg, hvar och en åt sitt håll. Karin
och Karl hade en stund ett lag i sällskap, men
så blefvo de ensamma på skogsvägen, och de
andras skratt och glam dog bort mellan träden.
Plötsligt satte sig Karin på ett vindfälle.
»Jag är alt trött ändå», sade hon och drog
ett djupt andedrag.
»Tycker du värkligen, att det där är roligt?»
frågade Karl.
»Hvilket det där? Dansen?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
