Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
SKOGEN.
»Det är dumt af dig, Karin, och du borde
snart gå till fjälls och taga dig en bergspredikan.
Å, hvad det är högtidligt. Hvart man ser,
endast snö och sjö och fjäll. Det är så stort,
och man blir så liten. Inte nedtryckt, såsom
du säger, utan ödmjuk till sinnes öfver att se sin
litenhet midt i naturens storslagenhet — ödmjuk
så, att man känner sig pliktig att inte plottra
"bort sig på tanklöshet och tomhet. Ser du här,
jag har klipt ur några värser ur en tidning,
som just tolka, hvad jag inte kan uttrycka.»
Han tog upp en annotationsbok och sökte
ibland en del papper och tidningsurklipp. — Karl
tycktes samla alt, som föll honom i smaken. Så
fann han det sökta.
»Vill du höra dem, Karin?»
»Ja.»
Karl läste — han kunde värserna nästan
utantill — och hans stämma klang så sympatisk:
Suck.
• Herre lär mig,
att jag vet
vandra fram i
ödmjukhet,
hvilket sandkorn
jorden är,
hvilket damdoft
män’skan där,
huru liten
skapelsen,
hur oändlig
himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
