Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
SKOGEN.
dre intresse fick hon för honom, då han fick
veta, att hon var rik.
Och nu fingo hans drömmar en annan
riktning. Han kunde på en omväg nå sitt mål!
Finge han flickan, då sute han i bakhåll med en
förmögenhet, som gåfve honom kredit. Han
kunde börja göra skogsaffärer på egen hand!
Det blef en ifrig kurtis. Hvarenda lördag
var han uppe i bygden på dansgillena. Han såg
ju ståtlig ut med de mörka ögonen, det mörka
håret och den energiska, böjda näsan. Så olik
de andra, så hurtig i väsende och så fin i
klädsel och uppträdande som han var, slog han
genast an på Karin, och det dröjde ej länge
förlän hon gifvit honom sitt hjärta.
Efter att- först ha ringaktande bemött Karl
Olofsson antog Ringberg ett alldeles motsatt sätt
mot denne, sedan han fått veta utgången af
dennes, på Per Eliassons uppmaning gjorda frieri
till Karin. Ringberg gjorde sig till Karl
Olofssons vän och förtrogne och hade snart vunnit
äfven dennes trofasta hjärta och i honom fått
en värklig bundsförvandt i stället för en
medtäflare.
Karl Olofsson hade också mer än en gång sagt
till Per Eliasson: »Låt honom få Karin. Hon
trånar ju bort annars.» Och det var ej utan, att
Per Eliassons egna tankar på senare tiden gått i
denna riktning, ehuru han hvarken sagt eller
låtit förstå det.
Det vardt ej något långt samtal mellan Per
Eliasson och Ringberg. Den senare erinrade om,
att han var en fattig bondpojke, som måst skilja
sig från jorden. Men han hade ej glömt af hvad
stämma han var kommen, och han ville hälst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
