Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
SKOGEN.
Framkommen till fängelset, anfölls han af
fyllerigalenskap. Man hade beslutit sig för att
flytta honom till sjukhuset, då man en morgon
fann honom död i sin cell. Han hade hängt sig.
Det blef en lysande konkurs efter honom.
Han hade legat i storartade affärer — lånat,
skrifvit växlar och vinglat på alla möjliga sätt.
Med mordbranden hade han försökt att rädda sig
ur knipan, men äfven om det lyckats honom att
utfå brandstoden, skulle han icke varit
fullständigt hulpen ändå, ifall man satt åt honom. Det
skulle blott för en tid ha uppskjutit hans
ekonomiska undergång.
XIV.
Snön hade legat kvar i skogarne och envisats
att vilja inbilla folk, att det var vinter.
Blå-sipporna hade kommit så blygt och bedt att få
titta på solen, men nordan fräste ilsket kring
deras blåbleka hufvuden. Hästhofven kom
själf-säkrare. »Mig makar du inte bort, utan packa dig
själf iväg», sade han till snödrifvan. Och hela
dikesrenen var snart full af hästhofvar, och det
glänste guld som en solstråle vid vägen.
Björkskogen blef först brun och sedan grön.
Gräset började grönska, och snart syntes
stubbarne å Per Eliassons forna skog blott såsom mörka
punkter i ett grönt fält, där smultronen
blommade och hallonriset frodades.
Den gångna, vintern hade för allesamman varit
långt bättre än man någonsin hade kunnat tänka
sig. Per Eliasson var idel mod, hopp och
handlingslust. Karin kände sig som en lössläpt få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
