Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN.
77
gel och hade åter fått blod i kinden. Karl
Olofsson hade varit outtröttlig i sina omsorger om
dem båda.
En afton, efter det Karl Olofsson varit
framme och hulpit Karin med arbetet å gården, följde
hon honom ett stycke på hemväg.
Konkursauktion var utlyst å gården. Karin
visste, att den måste gå under klubban och var,
trots faderns många försök att trösta henne,
modfäld och tung till sinnes. När den gamle dog,
skulle hon stå utan hem!
Det hade varit hennes hopp, att Karl Olofsson
skulle bjuda henne sitt. Ty i hennes hjärta stod
alt redo att mottaga brudgummen,
barndomsvännen som hon lärt sig att hålla af och förstå långt
innan hon ens ville tillstå det för sig själf, än
mindre hade någon tanke på, att det någonsin
skulle kunna ske. Men i sin nuvarande ställning
ville hon ej visa Karl Olofsson, hvad som rörde
sig i hennes hjärta, och hon hade icke på ringaste
sätt antydt, att hon tänkte på honom annat än
som en trofast, uppoffrande vän.
»Kommer du ihåg, huru många gånger vi
gingo här, då vi voro barn?» frågade han.
»Ja», svarade hon tankfullt.
»Mins du något, som hände just på det här
stället en gång?» fortfor han.
Hon såg sig omkring och hennes blick blef
fuktig...
»Det var här du sade om någonting, att det
aldrig kunde ske.»
Hon såg på honom. Hans goda ögon voro
fästa på henne, men hans ansikte var orörligt.
Plötsligt lyste det upp.
»Skulle det ändå inte kunna ske, Karin?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
