Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
VILDRENEN. 95
Hon skakade energiskt på hufvudet.
»Nej, alt annat. Att man är ett
expositions-föremål vare sig man går, står, äter, kokar mat
eller hvad man gör, det värkar till slut, att
människoblickarna kännas som nålstyng; och man
får emellanåt uppbjuda hela sin viljekraft för att
icke kasta mig ned och skrika af smärta.»
»Var turnén fördelaktig i ekonomiskt
afseende ?»
»O, nej. Den var vår olycka. Ibland slog
det till bra, ibland dåligt — på det ena stället
fingo vi äta upp, hvad vi förtjänat på det
andra. Det hände ibland, att vi fingo vädja till
barmhärtigheten för att komma från en stad
till en annan. Lappen brukar inte ha svårt för
att tigga, men far har alltid varit lite stoltare
än många andra, och jag led af blotta tanken
på att äta nådebröd. Då begynte far dricka —
ena gången för att han var ledsen, andra gången
för att han var glad — och hans smak för det
starka tilltog hastigt. I samma mån slappades
hans förmåga att sköta det hela.
Underrättelserna hemifrån voro häller icke goda. Jag
vågade ej visa far, huru förtviflad jag var, ty då
blef han bara ond — jag hade ju afrådt honom
så mycket från hela turnén, men han hade dock
satt sin vilja igenom; och nu ökade min sorg hans
själfförebråelser. Men när jag blef ledsen, gick
jag ut till renarna. De sågo på mig med sorgsna
ögon. Jag tog dem om halsen, lade mitt hufvud
mot deras och grät. Å, det- gjorde så godt att
på kvällarna få låta alt det tunga, som samlat
sig på en under dagens lopp, liksom flyta bort
i tårar...»
Nu droppade tårarna så ymnigt ur hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
