Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
VILDRENEN.
så tungt här som under resetiden. Därtill’
bidrager ju också, att jag nu ser slutet på det.»
Jag reste på mig.
»Jag önskar något att släcka törsten med,
så vi draga oss nedåt värdshuset. Det är
kanske något, som du vill ha också?»
»Nej tack!»
»Oclh så skall jag ju telefonera efter häst.
Skall jag be direktör Gallander, som var med
till Gleen, du mins, att komma ut hit till
supén?» •
»Om det roar redaktören, så...»
Hon försökte nog att kaschera mig, men
lyckades blott dåligt dölja, att förslaget icke
tilltalade henne.
»Jag ser, att du ej tycker om det, och det
var ju också endast för min skull jag föreslog
det.»
»Honom känner jag ju icke... De, som äro
hemifrån, äro något förmer än andra... och...
och...»
Hon ville nog tillägga något särskildt åt mig
personligen, men saknade mod eller fann ej ord.
Det gjorde emellertid detsamma. Hennes blick
gaf så klart som hälst form åt hennes känsla.
»Nålen, som jag fick uppe i fjället af
redaktören, har jag kvar än; och boken, som jag fick
hemma hos redaktören, också. Jag har läst den
så många gånger, att jag nästan kan den
utantill. Och jag har ej haft blott nöje utan äfven
nytta af den.»
Hvad det är tacksamt att visa vänlighet mot
människor! Om folk i allmänhet visste det,
skulle de icke vara så sparsamma därmed. I
detta människolif hade en simpel emaljnål, ryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
