Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När mormor dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
NÅR MORMOR DOG.
Och sedan man på lördagen gjort de nödiga
uppköpen i handelsboden och på söndagen
bevistat gudstjänsten, återstod endast det med stor
spänning motsedda föredraget.
Gomo satt långt fram — hon hörde ju illa
— och såg så ståtlig ut i sitt vackra
hufvud-plagg. Af ingen fick talaren, denne den nya
tidens man, så mönstrande blickar som af gomo.
En instinktlik känsla sade henne, att han ville
revolution.
Och det ville han. Han uppträdde på det
bestämdaste mot fäbodsystemet, som han
ekonomiskt förlustbringande i hög grad och på
flere-handa sätt irrationellt.
I början följde gomo med, och hela hennes
inre uppreste sig emot, hvad han sade. Men
motståndet och den däraf följande smärtan
upplöste sig så småningom i minnen, minnen från
den tid, då hon själf var butös.
Och bon hörde inte längre hvad föreläsaren
sade.
Fjorton dagar före midsommar motades
boskapen till buan. Solen sken, och björkarne
med sina nyutslagna löf stodo som brudar. Och
inom som utom henne sjöng alt af lefnadslust,
där hon satt på hästryggen, klöfjande
matförrådet.
Hvad det var friskt och skönt här uppe i
fäboden. Glest bygd var åsstugan, men Ingrid var
ej frusen, af sig, och tittade vargens ögon såsom
klara eldkol någon gång in genom fönstret, så
läste h-on blott sitt Fader vår, och han
skyndade till fjälls, till lappen, hvilkens
egentliga sällskap han numera är. Och för
vetter-folket var hon inte rädd. Ty alla hennes kräk
hade hvar sitt kors tjäradt på landen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
