- Project Runeberg -  Jungfru Jämtland : en samling berättelser /
115

(1902) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaggvisan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAGGVISAN.

115

husbonden sin att få bli med kreaturen till fjälls,
och det fick hon genast löfte om — han unnade
henne så väl att sålunda få tillfälle att taga
upp sig under sommaren. Och ju mer tiden för
buföringen närmade sig, dess bättre vardt
Bendikt till humöret. Och när hon drog iväg, sjöng
hon... En gång strax efter sedan brefvet
kommit från Blommert var Bendikts husbonde inne
i staden. Med en stockholmshandlare tingade
han då på, att denne skulle taga riktigt säkert
reda på, hvilken Blommert var. Det dröjde tils
frampå sommaren, innan Bendikts husbonde kom
in till Östersund och fick svaret. Och kan herrn
tänka sig, huru det lät?»

»De fingo ej tag i honom, förstås.»

»Jo, hvad de fingo tag i honom. Och den
uslingen var gift och hade hustru och flere barn.»

Stor-Ingborgs ögon gnistrade till. Men så
sjönko de ner till sitt vanliga medlidsamma
uttryck, och hon fortsatte:

»Det var jag som fick den tunga lotten att
underrätta Bendikt om, huru hon blifvit bedragen.
De tyckte väl, att jag bäst passade till det,
eftersom jag var så stor och såg så morsk ut. Hela
vägen dit upp försökte jag tänka efter, huru jag
skulle säga, men det bara gick rundt i hufvudet
för mig. Och i samma stund som jag steg
inom tröskeln i bodstugan ville jag segna till
golfvet. Ty första blicken på Bendikt visade mig,
att det inte var rätt stäldt med den stackaren.
Emellertid kunde jag hålla mig rak, ja till och
med anlägga en glad min i det jag gick fram och
hälsade på henne. Knapt hade hon tagit min
hand förr än hon frågade: ’Har du hört något från
honom?’ — ’Ja’, svarade jag. ’Nå?’ frågade
hon. Ack, hur den stackaren såg på mig! Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jungjamt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free