Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru hvalfisken fick sitt trånga svalg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
knif och af de sammanfogade brädlapparna förfärdigat
ett litet fyrkantigt galler, där hålen gingo i sicksack,
bundit stadigt ihop det med hängslena — (nu förstår
du, hvarför det var så viktigt att inte glömma hängs-
lena!) — och dragit det efter sig då han gick ut, hvar-
vid det fastnat i hvalfiskens hals, och där sitter det
än. Sedan upprepade han ett rim, som du kanhända
inte hört förr, och som det väl därför är så godt att
jag låter dig höra nu:
Detta lilla nätta galler
öfver din aptit befaller.
För, ser du, sjömannen var irländare, och irlän-
dare äro mycket fyndiga. Och han marscherade ut
på stranden och gick hem till sin mor, som ju lofvat
honom, att plaska med fötterna i vattnet. Och så
gifte han sig och blef lycklig i all sin tid. Det gjorde
hvalen med. Men allt sedan den dagen sitter gallret
fast i hans hals, ty han kan hvarken hosta upp det
eller svälja ner det, och följaktligen kan han inte äta
annat än småfisk. Detta är skälet, hvarför hvalen nu
för tiden aldrig äter stora människor eller gossar eller
Hickor.
Lille kvick-fisken gick och gömde sig under ekva-
torns tröskel. Han var rädd, att hvalen skulle vara
ond på honom.
Sjömannen tog sin slidknif med sig hem, och
de blåa lärftsbyxorna hade han på sig, då han mar-
scherade ut på stranden. Hängslena hade han läm-
nat efter sig, ty med dem var gallret ihopbundet,
Och så var det slut med den berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
