- Project Runeberg -  Just så-historier för små barn /
15

(1902) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru noshörningen fick sin veckiga hud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

i vattnet, blåste upp bubblor med nosen, och huden
hade han lagt ifrån sig på stranden.

Bäst som det var, kom parsern gående och fick
ge huden. Då log han så bredt, att leendet gick två
gånger omkring hans ansikte. Sedan hoppade han
tre gånger omkring huden och gnuggade händerna.
Därpå gick han till sitt tält och fyllde hatten med kak-
smulor, ty parsern åt aldrig någonting annat än kaka
och sopade aldrig i sitt tält. Fan tog huden och skakade
och skrubbade den och gnuggade in den med så myc-
ket torra, hårda, hvassa kaksmulor och brända korinter
som kunde fastna i den. Sedan klättrade han åter-
igen upp i toppen på palmen och väntade på att få
ge noshörningen komma ur vattnet och kläda på sig.

Och det gjorde noshörningen. Han knäppte igen
huden med de tre knapparna, och det kändes som
när man fått skorpsmulor i sängen. Då ville han klia
sig, men det gjorde saken värre, och så lade han sig
ned i sanden och rullade och rullade och rullade, och
för hvar gång han rullade stucko honom kaksmulorna
allt värre och värre och värre. Då sprang han till
palmträdet och började att skubba sig så mycket han
orkade emot det. Han skubbade sig så mycket och
så hårdt, att huden lade sig i ett stort veck öfver
skuldrorna och i ett veck under honom, där knapparna
suttit, men de voro nu afskubbade, och så skubbade
han benen, så att han fick veck på dem också. Hans
lynne blef alldeles fördärfvadt genom skubbningen, men
kaksmulorna blefvo ingalunda förändrade. De sutto
innanför huden och fortforo att plåga honom. Och
så gick han hem, högst förgrymmad och full af
skråmor, Från den dagen till den i dag är, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:45:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/justsa-hi/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free