- Project Runeberg -  Just så-historier för små barn /
28

(1902) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefantbarnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

håriga, håriga tass. Men han var lika frågvis ändål
Han frågade om allt det han såg eller hörde eller
kände eller luktade på eller vidrörde, och alla hans
tanter och farbröder smällde honom. Men det hjälpte
icke — han var lika frågvis ändå.

En vacker morgon midt under dagjämningspunk-
ternas framryckande så hittade detta vetgiriga elefant-
barn på att göra en fråga, som det aldrig gjort förut.
Den lille elefanten frågade: »Hvad brukar krokodilen
äta till middag?» Då ropade allesammans, »tyst, tyst!»
med den allra största förtrytelse och började att smälla
honom både länge och väl.

När den pärsen ändtligen var öfver, träffade han
på en kolokolofågel, som satt i en sådan där törn-
buske, som ber folk vänta, och han sade till honom:
»Min far har smällt mig, och min mor har smällt
mig, och alla mina tanter och farbröder ha smällt
mig för min stora vetgirighets skull, men ändå - vill
jag veta, hvad krokodilen får till middag.»

Då sade kolokolofågeln med en mycket sorgsen
stämma: »Gå till stranden af den stora grågröna,
flottiga floden Limpopo, där det växer fullt med
feberträd, och tag reda på saken.»

Morgonen därpå, då det var slut med dagjäm-
ningen, ty punkterna hade ryckt fram så långt de
kunde, tog detta vetgiriga elefantbarn hundra skålpund
bananer (af den där lilla korta, röda sorten), och
hundra skålpund sockerrör (af den långa, mörkvioletta
sorten), och sjutton meloner (af den grönaktiga, knast-
rande sorten), och så sade han till alla sina anhöriga
och vänner: »Farväl. Nu beger Jag mig till den stora,
grågröna, flottiga floden Limpopo, där det växer fullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:45:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/justsa-hi/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free