- Project Runeberg -  Just så-historier för små barn /
69

(1902) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru det första brefvet blef skrifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

med, kommer han och ger mig den förskräckliga taflan
för att visa hvad han gjort. Se bara!» Hon visade
taflan för alla de neolitiska damerna, som helt tåligt
förblefvo sittande på främlingen. »Det där är min
Tegumai med ena armen afbruten; ett spjut sitter
fast i hans rygg; och här är en man med ett spjut,
färdigt att kasta; här är en annan, som kastar ett
spjut från en grotta, och här är en hel massa med
folk» — i verkligheten var det Taffys bäfrar, men
de sågo nästan ut som folk —, »som kommer sät-
tande efter Tegumai. Är det inte alldeles förskräckligt?»

»Jo, alldeles förskräckligt», sade de neolitiska
damerna och gnuggade in gyttja i främlingens bår,
hvilket mycket förvånade honom, dunkade på honom,
så att det gaf eko, och kallade tillsammans alla höf-
dingarna af Tegumais stam med deras hetmaner och
dolmaner, alla negusar, wooner och akhoonder, som
hörde till förbundet, jämte warlocker, angekoker och
juju-män samt bonzer och andra, hvilka efter öfver-
läggning fattade det beslutet, att innan de höggo af
främlingen hufvudet, skulle de tvinga honom att föra
dem ned till floden och visa dem, hvar han hade
gömt den stackars lilla Taffy, och detta skulle ske
strax.

Vid det laget hade främlingen — oaktadt han
var en tewara — verkligen hunnit bli utledsen på
alltihop. De hade gnott in så mycket gyttja i hans
hår, att det blifvit riktigt styft; de hade rullat honom
fram och tillbaka öfver hvassa stenar; de hade suttit
på honom i en rad, uppgående till sex personer; de
hade dunkat och runkat honom så, att han knappt
kunde andas, och ehuru han icke förstod deras språk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:45:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/justsa-hi/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free