Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Den aftonen, min vän, åto de vildfårstek, lagad
på de heta stenarna och kryddad med vildlök och
vildpeppar, samt vildand, fylld med vildt ris och vild
timjam och vild koriander, samt vildoxbringa och
vilda körsbär och vilda grenadiller, Sedan lade man-
nen sig helt förnöjd att sofva framför elden, men
kvinnan satt uppe och kammade sitt hår. Hon tog
benet i fårbogen -— det stora, flata bogbladet — och
betraktade dess underbara märken, och hon lade mera
ved på elden och hittade på något högst märkvärdigt.
Hon hittade på den första sjungande trollformel i
världen.
Ute i den våta vilda skogen samlade sig alla de
vilda djuren på en plats, där de kunde se eldskenet,
som lyste på afstånd, och de undrade, hvad det kunde
betyda.
Då stampade den vilda hästen med sin vilda hof
och gade: »O mina vänner och o mina fiender, hvar-
för hafva mannen och kvinnan ’tändt upp det där
stora ljuset i den där stora grottan, och hvad skada
kommer det att göra oss?»
Den vilda hunden lyfte upp sin vilda nos,
vädrade lukten af stekt fårkött och sade: »Jag skall
gå dit bort och se och beskåda hvad det månde vara.
Sedan skall jag säga min tanke. Jag tror, att det
bådar godt. Katt, kom med mig.»
»Nä-ä-äl» sade katten. »Jag är katten, som går
för sig själf, och för mig äro alla ställen lika kära.
Jag kommer inte med.»
»Då bli vi aldrig vänner mer», sade den vilda
hunden och knogade af till grottan. Men sedan
hunden sprungit ett litet stycke, sade katten för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
