Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
hustru till min vän, jag skall hjälpa din man att
jaga om dagen, och om natten skall jag vakta er
grotta.»
»Jam», sade katten, som lyssnade. »Det var
mig en dum hund.> Och han vände tillbaka inåt
den våta, vilda skogen, svängande på sin vilda svans
och vandrande på sin vilda stig. Men han talade
aldrig om något för någon.
När mannen vaknade, sade han: »Hvad gör den
vilda hunden här?» Och kvinnan sade: »Han är
icke längre den vilda hunden, utan han är förste
vännen, ty hädanefter blir han alltid, alltid, alltid
vår vän. Tag honom med, när du går ut och jagar.»
Aftonen därpå skar kvinnan af stora fång med
gräs på de öfvervattnade ängarna och torkade det
framför elden, så att det luktade som nyslaget hö,
och så satte hon sig vid ingången till grottan och
flätade en grimma af hästhud, och hon såg på benet
i fårbogen — det stora bogbladet — och hittade på
någonting högst märkvärdigt. Hon hittade på den
andra sjungande trollformeln i världen.
Där ute i den vilda skogen undrade alla de
vilda djuren, hvad som händt den vilda hunden, och
till sist stampade den vilda hästen med hofven och
sade: »Jag skall gå och se efter, hvarför den vilda
hunden icke kommit tillbaka. Katt, kom med mig.»
» Nä-ä-ä», sade katten. »Jag är katten, som går
för sig själf, och för mig äro alla ställen lika kära.
Jag kommer inte med.> Men icke dess mindre smög
han sig så sakta, så sakta efter den vilda hästen och
gömde sig på en plats, där han kunde höra allt som
sades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
