Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TS
på marken och sade phuns, ty det kom ihåg den
öfverenskommelse kvinnan träffat med katten; och
när kvinnan gick och tog upp det — hvad händer?
Jo, hon får se katten, som helt belåten satt sig inne
i grottan.
»O min fiende och hustru till min fiende och
mor till min fiende», sade katten, »det är jag: ty du
har sagt ett berömmande ord om mig, och nu får
jag i evärdliga tider sitta inne i grottan, om jag vill.
Men ändå är jag katten, som går för sig själf, och
för mig äro alla ställen lika kära.»
Kvinnan blef mycket ond, knep hårdt ihop
munnen och drog fram spinnrocken samt satte sig
att spinna.
Men den lille gossen grät, för att katten gått
ifrån honom, och kvinnan kunde inte tysta honom,
utan han skrek och sparkade och blef nästan svart i
ansiktet. :
»O min fiende, hustru till min fiende och moder
till min fiende», sade katten. »Tag en ända af det
garn du spinner, bind den vid rullen och drag rullen
öfver golfvet, så får du bevittna ett trolleri, som skall
komma den lille att skratta lika högt som han nu
skriker. »
»Det skall jag verkligen göra», sade kvinnan,
»ty nu kan jag inte själf hitta på någonting mera.
Men jag tänker inte tacka dig för det.»
Hon band fast garnändan vid den lilla rullen af
lera och drog denna öfver golfvet, och katten sprang
efter och slog med tassarna, gjorde luftsprång, kastade
rullen bakåt och snappade så upp den mellan bak-
benen, låtsade förlora den och dök så åter ner på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
