- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
8

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

inpiskade krabat, afbröt den gamle fanjunkaren och
försökte att se ännu bistrare ut, något som totalt
misslyckades, ty Nisses öppna och frimodiga blick i förening
med hans käcka svar hade alldeles afväpnat honom.

Men för den här gången skall jag låta nåd gå för
rätt. Sätt dig här på pallen vid mina fötter, pojke;
mor din får kusin Greta ta hand om.

Det var icke utan afundsjuka som de andra pojkarne
sågo Nisse, han som aldrig förut hört "Träbenet" berätta,
och som i följd deraf alls icke kände honom, taga plats
vid den gamle berättarens fötter, en hedersplats, som
endast var förbehållen den, som vunnit gubbens synnerliga
bevågenhet. Det var således klart, att Nisse blifvit
hugnad dermed.

Det afbrutna skåltalet upptogs ej åter ; i stället sade
gamle Flaggström, sedan han en god stund väntat på
att fanjunkaren skulle börja:

— Nå, Anders Käck, hur går det med salig
kungens värja? Har du kanske glömt den historien, der du
spelade en så vigtig roll?

— Guds död, gamle sjöbjörn, utropade fanjunkaren
och vaknade upp ur sina drömmar; tror du, att jag
glömmer sådant! Hvilken ande från afgrunden ingöt detta
tvifvel i ditt hjerta?

— Ingen, gamle knektfar, säkert ingen, inföll
Nål-quistskan, en liten tunn gumma med en röst så gäll
som en klarinetts. "Skepparn", — så benämdes
gubben Flaggström i förtroligt lag, och han tog äfven med
god smak emot denna titel, hvilken han tyckte sig ega
full rättighet att bära, så väl som mången annan, som,
enligt hans egen utsago, "aldrig lossat ett enda skott
pà sjön, eller varit med om en enda äntring",
"skepparn" tyckte bara, att ni dröjde allt för länge med
berättelsen, kan jag tro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free