- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
14

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

bevakningen af hennes person. Gubben behåller
jag sjelf.

Kaptenens lätta förtrytelse hade ögonblickligen lagt
sig, och när han gaf fänriken ofvan stående befallning,
var det med ett godt och skälmaktigt leende.

— Och kung Karl tror, att hon är delaktig i fadrens
stämplingar, sporde Hjalmar, under det en lätt darring
kom hans stämma att låta sväfvande.

— Hvad vet jag, fänrik. Kanske hans majestät
plötsligt har ändrat sinne och längtar efter en ung och
skön qvinnas sällskap, men, ni bleknar, utbrast
talaren och afbröt sin harang; förlåt mina elaka
insinuationer, hvilka ni bör tillmäta det ringa värde, som de
egentligen ega. Är det så, att fröken Anna
Koniec-polsky tycker om er, och jag såg åtminstone, att hon
gerna ville vara i er närhet och uppmärksamt lyssnade,
då ni talade, omständigheter, som äro af stor vigt att
fästa afseende vid ifråga om kärlekssaker, då hafva
hvarken kungar eller kejsare makt med henne, ty hon ser
ut att vara bestämd.

— Åh, det är en herrlig qvinna, utbrast den unge
fänriken. För hennes skull vore jag färdig att våga
allt; till och med — —

— — Lifvet, ja, afbröt kaptenen skämtsamt.
Ja, Gud bevars, och det till och med om hundra
eldgap stodo er i vägen. Nå, nå, min unge vän, brusa
nu inte upp igen, jag menar sannerligen intet ondt
med hvad jag säger. Stöt bara på mig, då ni fiuner
för godt att enlevera den sköna, och jag är genast
färdig att hjelpa eder med min sqvadron, om det skulle
behöfvas. Och när jag rätt tänker på saken, så kunde det
ej skada att få sig ett litet extra äfventyr på halsen.

— Ah, så långt tror jag icke att det skall gå, herr
kapten, dock är jag eder stor tack skyldig för eder–

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free