Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
•sade, 1 det hon stolt reste upp sin smärta, men ändock
fylliga gestalt:
— Farfar, jag älskar icke Johan Saphiea, det har
jag just nu kommit under fund med. Du vill således
icke tvinga mig att bli olycklig?
Dessa ord, hvilka yttrades med en rörande ömhet,
gjorde ett ögonblicks intryck på gamle grefven. Han
tycktes för en stund betänka sig, hvad svar han skulle
igifva. Ändtligen sade han:
— Du älskar således icke Johan Saphiea. Är det
åt någon annan af våra tappra ädlingar, som du skänkt
■ditt hjerta?
— Nej.
— Således är du ännu fri ?
— Nej.
— Besynnerligt, det måste jag medgifva. Ha, skrek
^gubben till, sedan han en stund skarpt betraktat
sondotterns nedslagna ögon och purprade kinder, skulle min
aning vara sanning! Säg flicka, är den sanning?
— Hvilken aning? sporde den unga flickan, i det
«n lätt rysning genomilade hennes kropp.
— Att du älskar en svensk,- en af våra fiender!
Anna hade ännu ej mod att säga "ja".
— Din tystnad och din förlägenhet röja dig,
fortfor Stefan Koniecpolsky med dundrande stämma. Du
älskar fänrik Stålros. Bekänn först som sist!
— Nåväl, farfar, sade den unga flickan icke utan
ansträngning, nu som först, när det blifvit fråga om att
binda mitt öde vid en annans, nu känner jag tydligt,
att mitt hjerta tillhör den ni sagt. Ja, gamle farfar,
jag älskar Hjalmar Stålros.
Med dessa ord ville hon slå sina armar om gubbens
;hals, men han stötte henne omildt tillbaka. De
hatfulla tillmälen mot svensken, hvilka Anna gjort sig beredd
på att få höra, uteblefvo alldeles, till icke ringa oro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
