- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
25

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

gra ögonblicks eftersinnande, vore det må hända icke bättre
att jag först som sist begåfvo mig iväg. Ab, min
stridslust har för en stund låtit mig förgäta kapten Kruuses
och mina andra kamraters öden. Nej, bort med allt som
rör mig sjelf! I Mniszek vill jag befria mina kamrater,
som väl i detta draget försmäkta i slottets djupaste
fängelsehålor, . och kanske jag derunder kan få tillfälle att
se och tala med henne, denna Anna Koniecpolsky, för
hvilkens fötter de polska ädlingarne tigga om kärlek!
Ah, skulle hon verkligen föredraga mig, den simple svenske
fänriken, framför sina högättade och rike landsmän,
framför den käcke och ridderlige Saphiea, en af Polens
prydnader? Det är ej tänkbart; hon han ej motstå honom,
ty nog vet hon, att han älskar henne, och hvem vet, om det
icke är sannt, som den gamle hofmästaren på Mniszek
sade, att fröken Annas fader under stridsbullret vid Düna
lofvat den döende, gamle Saphiea, att den
öfverenskommelse, som ingåtts, redan när deras barn lågo i vaggan,
nämligen att de skulle blifva man och hustru, skulle
infrias. Detta sätt att gifta bort sina barn lär vara
vanligt bland de förnäma, som också alls icke taga de
ungas känslor tned i beräkningen. En i sanning
afskyvärd handel med menniskohjertat fortfor han med
stigande förtrytelse. Kort till läefret. Nero, ropade ban
derpå och lät den oroliga springaren lindrigt känna
spor-rarne. Innan nästa sol gått ner måste jag hafva full
-visshet på, huru sakerna stå. Framåt! Snart äro vi
framme!

Nero tog motvilligt ett lånprsprång framåt och
stannade derpå, under det han skälfde i kroppen. Det
der tyckte ryttaren vara helt besynnerligt, hvarföre han
gjorde sig redo att stiga af för att undersöka platsen.
Men knapt hade han hunnit lösgöra ena foten ur
stigbygeln, då ett ilsket tjut kom honom att återtaga sin
forna ställning. Men i skogsdungens glesa buskar såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free