- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
42

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

huruvida han skulle fortsätta undersökningarna eller
vända om. Slutligen kom han dock till den åsigten, att han
borde gå längre, ty, tänkte han, hvem vet om jag icke
här kan träffa på någon hemlig utgång. Här är en
vägg, känner jag; nu framåt igen.

Sedan han derefter blottat värjan, började han att
steg för steg skrida framåt.

— Småsatarne hafva begifvit sig af, märker jag,
mumlade han. Det der förbannade tassandet och evinnerliga
pipandet omkring mig nyss har försvunnit. Jo, jo, jag
gastkramade väl så hans helvetiska majestäts förste
adjutant, att han icke underlåtit att rapportera saken till
högre ort. Men här tycks gången sluta igen. A nej, den
blir bara lägre; men framåt ändå Käck; kryp när du inte
kan gå.

Och inånga gånerer behöfde i sanning den modige
svensken att krypa länga stycken, då gängen var så låg,
att han icke ens kunde gå djupt nedböjd.

Slutligen bar det utför, och nära var det, att ban
för andra gången stått på hufvudet, men nu med vida
större utsigt att bryta nacken af sig.

— Hå, hå! tänkte han, det här bär väl ned till
någon källare eller någon annan afgrundshåla. Har lust
att se efter ändå. Sist jag gick ut i striden, det var
vid Diina, läste presten välsignelsen öfver min värja, så
att på den rår hvarken fan eller hans anhang.

Han gick ytterligare några steg, men tvärstannade
plötsligt, vid det ett buller lät höra sig strax ofvanför
hans hufvud. Han viste en lång stund icke hvad han
skulle tro, men ljudet af dämpade menniskoröster
ofvanifrån kom honom att spritta till.

— Vallen! utbrast ban, och om det varit ljust i
gången, skulle man kunnat se, huru ett glädjeskimmer
bredde sig öfver hans redliga drag. Jag har kommit
under vallen, och taket på gången är här icke tjockare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free