Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
plats framför denna och försjönk i djupa tankar. Att
de icke voro angenäma, det såg man af den oroliga
höjningen och sänkningen af hennes bröst, af den ofta
afbrutna andedrägten och af de skygga blickar, hon då
och då kastade mot dörren. Väntade hon kanske någon,
som hon icke ville träffa? Stundtals böjde hon kroppen
framåt och lyssnade, och vid det allra minsta buller
tryckte hon handen mot hjertat, liksom för att hämma dess
våldsamma slag. Stackars Anna! i all den rikedom, som
omgaf henne, var hon långt ifrån lycklig! En förfärlig
tomhet kändes i detta ögonblick inom henne, och det
hjelpte icke, att hon manade fram den älskades bild.
Endast för några sekunder förmådde tanken på honom och
på de sista ord, han yttrat: "blif mig lika trogen som
jag är dig’, framtvinga ett matt leende kring hennes
fylliga läppar.
— En olycka förestår bestämdt, tänkte hon och gick
fram till ett af fönstren, från hvars understa ruta hennes
varma andedrägt snart hade aflägsnat den tunna
isskorpan. Jag är så orolig i dag. Det är, som om något
skulle fattas mig.
Hon tystnade och såg ut öfver den vintrade nejden.
Ingenstädes syntes något lefvande väsende utom ett par
hungriga vargar, som med ur gapet långt uthängande
tungor rusade öfver snöfältet, sannolikt vädrande byte.
Anna ryste, när hennes blickar följde de grymma djuren.
Hvad skulle hon tänkt månne, om hon vetat, att hennes
älskling för icke så många timmar sedan haft att bestå
en hård dust med dessa djur.
— Han kommer icke, men den andre är här,
hviskade hon och vacklade fram till sin länstol, ett arbete
af särdeles stor skönhet. Heliga Guds moder, du, som
frambär våra böner till den allsmäktige, frambär äfven
min, att jag måtte få tillhöra den, åt hvilken jag gifvit
mitt hjerta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
