Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
öfverilning. Dessutom känner ni nog mitt lynne. Hade
jag älskat er, skulle jag gjort det lika troget, som jag
älskar den unge svensken.
— Kan man få veta hans namn, sporde Saphiea.
— Ja, gerna. Det är fänrik Hjalmar Stålros.
— Jaså, han, sora för en tid sedan var
inqvar-terad här.
— Ja.
— Hvilken olycklig tid, klagade grefven. Det blir
min död! jag öfverlefver aldrig detta nesliga giftermål.
Ett medlidsamt leende spelade kring den unga
flickans läppar, då hon svarade:
— Hvad det nesliga uti detta giftermål
beträffar, så vet jag, att du ej menar, hvad du nu säger,
farfar. Hjalmar Stålros är af en ansedd svensk slägt,
•och oin ban icke just är så högbördig, som — — —-
— Vi sluta med det der ämnet nu, afbröt Johan
Saphiea, för hvilken samtalet blef allt mera pinsamt.
Jag vill nu blott säga er, att ni, min fröken, inom
tjugufyra timmar skall vara i ordning att resa.
— Resa, hvart då?
— Det behöfver ni ej veta nu!
— Men jag vill veta det, annars — — —
—- Annars?
-— Ja, det behöfver ni ej veta nu,
Johan Saphiea bet sig harmfullt i läpparne. Han
■märkte nog, att han funnit en natur, som ej var så lätt
att leda, som hon trodde. Efter en blick på gamle
grefven, som ännu satt hopkrupen i sin länstol, sade han:
— Jag och er farfar hafva beslutit att sända eder
till Karmeliterklostret i Krakau, der ni i ensamheten kan
få glömma edra svärmerier.
— Jaså, inföll Anna spefullt, det var alltså afgjordt,
innan jag blef förestäld för eder, herr Johan Saphiea.
I ären i sanning försigtiga min, och voren värda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
