Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 •
gamle grefven försvinna, kallade han till sig soldaterna
och gaf dem den ofvan omtalade befallningen.
— Aldrig skall hon falla i dina händer, hatade
svensk, mumlade han, under det han sakta gick öfver
borggården. Förr än hon blir din brud, förr skall jag
sjelf rycka den fina dolken ur hennes hand och stöta den
i hennes bröst.
Höga rop och skrik från porten och från murarne
förde öfverstens tankar i detsamma till helt andra saker.
Han skyndade genast upp på den delen af muren, som
låg närmast porten, och hvad han här såg, kom honom
att häftigt rycka till. Så långt hans blickar kunde nå,
såg han mörka infanteri- och kavalleriafdelningar rycka
an i förenad marsch. Han skuggade några minuter ögonen
med båda händerna; derpå sade ban till befälhafvaren
öfver murens försvarare:
— Se väl upp, herre, ty snart lia vi stormen
inpå oss.
VIII.
Emellertid skyndade Anders Käck det fortaste han
kunde gången utför. Nu brydde han sig föga om de
hinder, som funnos i hans väg. Tre gånger föll han, men
var lätt som en fjäder på benen igen: framåt var hans
lösen, och om verkliaren någon ond ande försökt att
stänga vägen, skulle den käcKe ryttaren bestämdt utan
vidare krus gått afgrundens tjenare på lifvet.
Och snart stod han vid målet, visserligen betydligt
uttröttad efter allt det krypande, han hade måst
underkasta sig, men ändock vid det bästa lynne i verlden.
Stenarne i muren, som åtskilde honom från den fria
naturen, flögo omkring som snöbollar för hans starka näf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
