- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
68

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

var, och många minuter hade icke gått till ända,
innan-öppningen var så stor, att han beqvämt kunde gå ut.

Anders Käck drog ett djupt andedrag och såg sig
uppmärksamt omkring; men hur han än ansträngde sina
ögon, kunde han icke få syn på några svenska
truppafdelningar.

— Skulle jag ha misstagit mig, var hans fråga
till sig sjelf. Nej, det är omöjligt; det kunde icke vara
annat än svensk lösen, som sköts. Hör, der hörs ju
åter karbinskott, och det är annat ljud i dem än i de
polska. Der borta, bakom murens krökning skall jag
väl få lösning på gåtan.

Försigtigt smygande sig längs muren skyndade han,,
så fort snön det tillät, fram till krökningen. Från
muren kunde han icke ses, men han iakttog ändock stor
försigtighet, ty det kunde ju hända, att han misstagit sig,,
och att de skott, han hört, kommo från polska
ströf-kårer.

Han hade knapt framkommit till krökningen af
muren och kastat en lång blick öfver det framför
liggande snöfältet, der han i det bleka skenet fräu den snart
försvinnande månen såg en mängd svarta punkter, dem
han antog vara trupper, röra sig i oregelbundna linier,,
då han med ens hukade sig ned. Hjertat bultade i
bröstet, så att han tydligt kunde höra dess slag. Hvad var
orsaken till detta?

På ett afstånd af knapt tjugu alnar från muren
hade han varseblifvit en ryttartrupp, som tog vägen åt
krökningen till. Men i den obestämda belysningen kunde
han icke upptäcka, om det var vän eller fiende. Derför
låg han stilla, och ehuru han skälfde af köld, kom dock
icke det minsta ljud öfver hans läppar.

— Besynnerligt, tänkte han och spände hanen på
sin karbin för att vara beredd till att skjuta, ifall de
anryckande skulle visa sig vara fiender, jag tycker mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free