- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
70

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

med en svärm qvartianer och promt vill gifta sig med
flickan, in henne i ett kloster i Warschau, på det att
ni icke skall komma åt henne. Hon hade, stackars liten,
bedt mig att föra henne ifrån den tokige polacken, och
jag gick in på förslaget, endast för er skull, fänrik, men
just som vi skulle bege oss af, vips så kommer den
satans qvartianen, som behagat stå på lur och lyssna
alldeles som ett nyfiket fruntimmer, och sliter henne ifrån
mig. Och det var endast med knapp nöd som jag kom
undan, när han hetsade sina soldater efter mig.

Under loppet af talet hade Hjalmar än bleknat och
än rodnat.

— Och du vet naturligtvis icke, hvad som nu
blifvit af henne, sporde han med osäker stämma.

— Nej, icke säkert, men jag tror ändå, att hon är
qvar i borgen, och det är för att föra er till hennes
bistånd, som jag kommit hit, och nu har det fallit sig
så lyckligt, att jag i rättan tid träffat er.

— Föra mig till henne, eftersade Hjalmar och
betraktade uppmärksamt de mörka borgmurarne. Vägen
går väl icke öfver murarne heller?

— Nej, men tvärs igenom dem, svarade Käck
leende.

— Hur så, det der förstår jag icke. Säg ut, hvad
du har på hjertat; jag är halfdöd af otålighet.

Ingen af de båda samtalande hörde eller sågo, att
kung Karl med sin trupp nu var dem inpå lifvet.
Kungen lyssnade uppmärksamt, och Anders Käck talade ej
heller just med sin lägsta stämma.

• — Jo se, sade han och pekade på muren, der
borta är en öppning, som leder in i en gån g, och den
gången slutar törst i slottets stora förstuga bredvid
ingången från borggården. Det är sant, att den icke är så
beqväm just, ty mer än halfva vägen måste man krypa
framåt och derunder släss med råttor och möss, som äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free