- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
74

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

än Johan Saphiea, lät med den största försigtighet det
matta skenet från en blindlykta falla på den sofvande
flickans anlete. Han betraktade det några ögonblick med
uttrycket af den djupaste saknad, och en tung suck höjde
dervid hans bröst. I denna stund såg det ut, som
om han stred med sig sjelf, antingen han skulle
fullborda sitt uppsåt eller icke, men tanken på hans svenska
rival häfde genast alla föreställningar. Ljudlöst
nalkades han sängen, men äfven här stannade han
obeslutsam.

— Nej, jag måste skynda, tänkte han, en minut
till, och hon är kanske vaken, och då är det för sent.

Med blixtens hastighet fattade han tag i täcket och
svepte det om den slumrande flickan. Ett ryck, och hon
låg på hans starka armar; ett väldigt språng, och han
stod vid dörren med sin börda, hvars skri han qväfde,
derigenom att han svepte täcket hårdt om nedre delen
af hennes ansigte.

Han hade redan tillryggalagt en god del af den
trappa, som ledde upp till jungfruburen, då en af de
qvartianer, som voro posterade längre fram i gången för
att bevaka den undflydde svensken, störtade fram under
utropet:

— Antingen är det satan sjelf och hans anhang,
eller svenskarne!

Längst inifrån gången hördes ett väldigt hurrarop.
Det besvarades utifrån af ett nästan samtidigt sådant.
Stora porten var delvis sönderslagen eller inskjuten, och
Lewenhaupts gossar började tränga in sida vid sida,
sakta, men lika säkert som fänriken, hvilken, huru hård
jorden än må vara, likväl banade sig väg fram.

Stefan Koniecpolsky kunde icke heller sofva; den
svenske konungens närvaro utgjorde anledningen dertill.
Äfven tanken på sondottrens öde verkade retande på ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free