Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
na efter, så att han icke förde sina kamrater tillbaka
igen.
— Hur finner ers majestät stigen, sporde plötsligt
en skämtsam stämma bakom kungen. Den har sina
omvexlingar skulle jag tro.
— Stigen är nog bra, i betraktande af det mål, den
förer till, svarade Karl XII. Men ni, kapten, ni tyckes
pusta af ansträngning.
— Ja, här är så trångt ibland, att jag bar ganska
svårt att få min något feta lekamen igenom, inföll
kaptenen jovaliskt.
— Så mycket bättre, skrattade kungen, och alla
som hörde det instämde i munterheten. Då kan jag
vara säker på, att åtminstone icke ni blir den förste,
som vänder er till återtåg.
— Nej, förr skola sarmaternas sablar få hacka mig
i småbitar. Aj, hvad var det för en kanalje, som bet
mig i benet! jaså, det var en råtta! ja se, för dylika
fiender har jag större respekt än för moskoviter och
sar-mater.
— Jag undrar, inföll Hjalmar Stålros, som alltjämt
höll sig tätt bakom kungen, hvad tsar Peter och konung
August skulle göra, om de nu såge ers majestät krypa
här som en mullvad.
— A, inföll en annan, innan kungen hann svara,
de skulle naturligtvis skynda sig en till hvardera
ändan af gången och mura igen öppningarna.
Kung Karl teg vid denna anspelning på faran, som
han så oförsigtigt, alldeles enligt gammal vana, kastat
sig uti. Ångrade han sig må hända? Det fick aldrig
någon veta, ty ban yppade sedermera för ingen, icke
ens för sina förtrogna, de känslor, som besjälat honom
under den äfventyrliga färden.
Plötsligt stannade vägvisaren, under det ban hviskade
till kungen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
