Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Men det hade sig icke så lätt att förtjena detta
pris, som polackarne trodde. Under sjudande harm och
förbittring hördo svenskarne Johan Saphieas skymfliga
tillbud, och en af dem, nämligen den korpuiente
kaptenen, utropade såsom svar med en stämma, som hördes
öfver stridsbullret:
— Till gengäld utlofvar jag tjugufem blanka
dukater åt den, som bringar mig Johan Saphieas hufvud.
Det är inte vardt mera.
Det var en svår skymf, som kaptenen med dessa
ord tilldelade den stolte polske ädlingen, ättlingen af
furstehus. Också gick det sarmateröfversten djupt till
hjertat. Skummande af raseri, såväl deröfver, som
derför att det opåräknade anfallet hindrat honom från att
fullfölja sin plan med Anna Koniecpolsky, störtade han
i spetsen för erhållna förstärkningar öfver svenskarne.
Dessa, som slutit, en ring kring sin konung, värjde sig
med ursinnigt mod, och länge hade striden pågått, innan
den förste svensken föll. Kingen hade så småningom
gått upp i stridens hetta; man kämpade mot man, under
det facklorna, som blifvit fastsatta öfver stora
ingången-matt belyste stridsplatsen.
Den kungliga värjan skar djupa och blodiga runor
i qvartianernas bröst; högar af fallne betäckte inom kort
det glatta stengolfvet.
Åtföljd af kaptenen, Hjalmar Stålros och Anders
Käck hade kung Karl börjat att bana sig väg genom
fiendernas led för att nå trappan och förena sig med
Lewenhaupt, ty han insåg nu, att hans lilla skara icke
kunde hoppas på att drifva de mångdubbelt öfverlägsna
fienderna tillbaka. Sida vid sida gingo dessa fyra
hjeltar oemotståndligt framåt, men snart måste de stanna,,
den lefvande muren framför dem blef för stark.
Den tjocke kaptenen utvecklade en otrolig vighet^
han svor, högg och stack omkring sig som en besatt och.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
